.... Har fortsatt i samma anda som övriga dagen. Kroppen vill inte alls som jag och jag har insett att jag behöver ha en mängd hjälpmedel för att klara vardagen. Men några ljusglimtar har allt funnits även denna dag. Jag har fixat lite pepparkaksdeg att äta, min mentorskollega har varit här med jättefina teckningar från mina elever och jag har myst i soffan med dotra. Fast nu är mamma dum för hon fick inte måla.


Ligger och samlar kraft inför morgondagen, då den här dagen har varit tung kanske morgondagen blir något lättare. Och förhoppningsvis blir det en tripp till Frövi i helgen. Men nu börjar det att bli tungt att planera för något som ligger flera dagar framåt. Det är helt enkelt lättare att ligga i soffan och inte göra mycket. Snart kommer jag behöva hjälp att bara ta mig ut. Lite jobbigt, men det blir som det blir. Jag har hunnit me mycket på den har korta tiden efter diagnosen och strålningen. Jag har haft en underbar påsk i Frövi, en superhelg i Oslo, skällt ut ungdomar mitt i natten och ett femårskalas på Leklandet. Jag har även hunnit med att fixa inför min bortgång. Och framförallt har jag ätit gott och det jag är sugen på. Men mest har jag myst med mina nära och kära.


Jag önskar bara att jag orkade var mer med Wilma och busa, pyssla och måla. Jag hoppas att hon känner att jag älskar henne när jag är bredvid henne i soffan. Hon ser på film på ipaden och jag tittar på tv och bloggar samtidigt iallafall just nu.

.... då hade jag varit på mitt jobb. Fikat med goa kollegor och lärt mina elever lite no, matte och teknik. Saknar er allihopa. Men min vardag är inte som en vanlig vardag med jobb och annat, utan min dag har hittills....


Dagen idag började med en efterlängtad massage för att följas upp med provtagning på sjukhuset. Kan vara så att jag har lyckats lämna prover för tidigt. Min sköterska tittar in om en stund. Vi ska prata lite om mina mediciner och lite annat smått och gott.


Annars är det en ganska tung dag idag. Visste att jag skulle bli väldigt trött efter gårdagens festligheter på leklandet. Men dagen är inte slut än, så jag hoppas att det går bättre på eftermiddagen. Har kommit på att man vilar mer om man blundar en slötittar på TV. Som tur är kan man göra båda sakerna samtidigt. Jag börjar vänja mig vid tanken att jag snart inte finns kvar här på jorden. Och jag försöker att vara med på saker så mycket jag orkar. Jag ser att min familj och främst min dotter blir glada över att jag försöker. Men för att orka behöver jag mer och mer vila. Jag hoppas att jag orkar åka hem till mamma en gång till. Vill så gärna träffa mina syskonbarn och alla andra igen. Syrran kommer en sväng på onsdag, så att stumpan inte får så lång dag på dagis.