Idag har det varit en rolig men lite småjobbigt dag. Vi har åkt trikk (spårvagn), vi har varit med onkel Björn och ätit och fikat. Lite långa sträckor har det blivit att gå, men det var det helt klart värt. Nu har jag intagit soffan för lite välförtjänt vila. Tror faktiskt att solen tittar fram.

Igår fick jag känslan av att det inte är långt kvar. Kroppen ville inte alls som jag. Jag känner hela tiden att det är något som är fel. Idag har bena inte riktigt hängt med, men känslan är något bättre. Det är jobbigt när man vill vara med familjen men man orkar inte riktigt.

Måste säga att det är skönt att Wilmas mormor och hennes man är med på vår minisemester. Imorgon far vi hemåt, om vi nu får med Wilma. Kommer att bli tomt på måndag när vardagen kommer, nästan så att ångesten redan börjar komma.