Har haft en halvjobbig men en mycket trevlig förmiddag. Hur man nu kan tycka att snaggat hår är trevligt. Ja, det är det! Jag slipper en näve hårsmån i maten, vilket är väldigt skönt. Träffat LR.

Så har eftermiddagen och kvällen fortsatt på ett bra sätt. Har inte riktigt känt mig lika trött. Jag har diskat och plockat, men framförallt badat Wilma. Hade jag inte lagt till lite vila hade jag inte orkat med. Har även haft spontanbesök av grannen ovanpå, väldigt uppskattat.


Undrar vad morgondagen hittar på? Lax blir det i allafall, antingen till lunch eller middag. Har inte bestämt med pepparrot eller dill. Undrar om jag och stumpan ska så lite frön, Lite blommor på balkongen framåt sommaren kan inte vara fel. Får förså inne, men det kan det vara värt.

Då är allt hår borta och peruken fixad.... här kommer bildbevis.

Sitter och samlar kraft inför dagens aktiviteter. Sambon kör mig till stan och sen får jag ta bussen hem. Undrar om vi har ett fungerande busskort. Dotra har blivit lämnad dagis.


Igår kväll kände jag panik över att lämna den här världen, jag skulle göra allt som står i min makt för att få vara kvar hos min lilla familj. Jag kan inte förstå hur det är möjligt att man ska behöva lämna en femåringen som absolut inte har gjort något för att förtjäna det här. Men det är inte jag som bestämmer och jag har egentligen inte fått någon möjlighet att kämpa den här gången. Men ändå kämpar jag. Jag är inte rädd för att dö, men jag tycker att det är mycket roligare att leva.


Läkarna pratade om att jag skulle få mer kvalitetstid med familjen om jag genomgick strålningen. Okej jag har fått lite mer tid med familjen, tror jag, men biverkningarna av all medicin är inte roliga. Jag orkar knappt vara med Wilma. Vilket var sälva poängen med det hela. Blir trött i benmusklerna (vilket innebär svårigheter att gå), sitta på huk är omöjligt, magen tar stryk av alla mediciner, håret lossnar, ansiktet svullnar. Allt sammantaget gör att man känner sig väldigt oaktraktiv.