Ligger här och tänker på Turkietresan vi gjorde förra sommaren. Vi åkte mellan röntgen och läkarbesöket eftersom jag inte riktigt svaret från undersökningen. Vilken tur att vi kom iväg. Det var helt klart en av de bästa veckorna i mitt liv. Temperaturen höll sig stadigt mellan 39-44 grader (något varmt kanske). Men vi njöt. Jag låg mest i skuggan eller barnpoolen, som var kallast. Vi badade, åt mat, var på minidisco med Lollo och Bernie och annat skoj. Vilken tur att vi har en dotter som helst dricker vatten, vi behövde inte påminna henne en enda gång. Dotra åt mest pasta och glass. Vi andra åt av buffen. Vi tog oss även ner till havet en eftermiddag, men det var för varmt i sanden så vi valde poolområdet. En dag var vi in till Side och åt mat. Dotra var hur duktig som helst på både flygresan dit och hem.

I somras för knappt ett år sen såg allt bra ut. Men det kan uppenbarligen ändra sig fort. Jag är så glad att vi kom iväg på resan och jag är så glad över att resan blev så lyckad och att vi fick göra den tillsammans.

Idag har jag gjort något jag aldrig har trott att jag ska göra. Jag har blivit intervjuad, tänker inte berätta mer om det just nu men spännande och pirrigt var det. Har nog aldrig blivit så fotograferad någon gång förut. Till och med katterna har blivit fotograferade. Ibland kan det vara lite jobbigt att vara brutalt ärlig. Men jag har valt den här vägen och jag kommer att fortsätta den här vägen så länge jag kan. För jag vill verkligen ge cancern ett ansikte och jag vill ge er läsare en inblick i hur det är att få en sjukdom/diagnos man inte kan bli frisk ifrån utan den leder bara till att man kommer att somna in.


Efter intervjun trotsade jag mina darriga ben och gick till Roffes i Viken och handlade lunch. Riktigt vårskönt var det ute. Tack för supergod fläsk med löksås. Nu har jag intagit stoffläge och tittar på ett avsnitt av Par i brott. Hur länge jag nu orkar hålla mig vaken.


Undrar vad kvällen tänker erbjuda för något spännande. Kanske kan bjuda dottern på pannkakor eller våfflor. Vi får se vad mamma orkar.

Har under morgon suttit och skrivit garttiskort till Wilmas framtida födelsedagar. Tungt, men det är lita smycken jag vill ge bort när hon blir äldre. Hoppas bara att hon blir glad, men det tror jag. Nu ska de slås in, men det får bli morgondagens uppgifter. Undrar var paketen ska förvaras. Det dröjer ju ett tag innan hon ska få dem.


Har haft en hyfsad natt. Kom på att jag hade fel täcke, har nu bytt till sommartäcket. Valde att sova vidare i morse vilket var riktigt skönt. Låg och smålyssnade på de andra två, Wilma lurade pappa så hon fick lite för mycket av oboyen och inte nog med det hon fick ännu mer för hon glömde bort att röra. Och det är viktigt!