.... utan större ansträngningar har det varit. Har haft mycket vila på förmiddagen för att orka med eftermiddagen. Men jag har tvättat idag, tur att vi har tvättmaskin i lägenheten. Idag har sköterskan varit här och vi bestämde att jag ska försöka minska kortisondosen. Ibland känns allt så overkligt. Jag ser och känner att jag är sjuk, men för dotras skull behöver vi vardagen.


Idag kom jag på att jag har skrivit ner Wilmas favoritsång i hennes bok, men det är bra jag som kan den (förutom hon) så jag måste nog spela in den. Ska försöka fixa små presentaskar och slå in lite smycken som hon kan få lite längre fram. Idag när dotra kom till dagis hade hon så mycket att berätta så sambon fick hjälpa hennne. Hon har helt klart haft en underbar helg. Och jag kan lova att det har hennes mamma också.


Imorgon åker nog allt hår av. Det lossnar hur mycket som helst. Lite trimning av peruken blir det också. Peruken är sen förra omgången, den blev aldrig använd då. Tror inte att den kommer bli så använd den här gången heller. Men man vet aldrig. Sjal är nog så varmt och jag tror inte att peruken är svalare.


Idag åt jag spenatsoppa till lunch och biff med sallad till middag. Och såklart har det även ätits godis och glass. Undrar vad man ska hitta på för gott att äta imorgon. Något finns väl.

När man är sjuk har man många tankar och funderingar. Många av de här funderingarna kretsar ofta kring den egna sjukdomen och de närmaste. Men en sak som bara dök upp under helgen är att även fast jag kommer att somna in, så måste ni få känna er sjuka, krassliga, på dåligt humör, gnälla. Helt enkelt leva erat liv. Livet består både medgångar och motgångar, det är så livet är. Jag vill bara att ni någon gång stannar upp och tänker på det ni har. Jag älskar att följa er på Facebook, ni får mig att le varje dag och på något sätt så känner mig delaktig i erat liv.