Försöka att leva som vanligt är inte lätt. Dels är kroppen helt slut efter strålning och sjukhusvistels och dels mår man kass psykiskt. Trots att dagen har varit en bra dag, så kommer alla tankar lite då och då. Kvällarna är värst, då kommer verkligen ångesten smygande. Speciellt om man har, som jag varit dålig på att vila under dagen.


Har fortfarande svårt att släppa taget om hur det ska gå för Wilma och hennes pappa. Hur ska de stå ut med mig? Jag försöker fungera som vanligt, men det går inte riktigt.

Igår fick jag reda på att en av mina goa arbetskamrater blivit mamma till en liten Thea. Det glädjer mig väldigt mycket att jag har hunnit se lillstumpan.


Idag har jag hunnit med en sväng till jobbet (roligt att se er), varit till sjukhuset och varit tillsammans med nära och kära... Idag har vi planerat att åka iväg en sväng med Wilma, inte långt men ändå så vi byter miljö. Vågar inte riktigt tro på att det kommer attt fungera, men jag hoppas. Imorgon ska vi baka blåbärspaj, på Wilmas begäran. Idag sa en släkting till mig att man ska inte räkna livet i hur många år man har levt utan hur kvaliteten på åren har varit. Och då kan jag med gott samvete säga att jag har levt mina år väl och verkligen förverkligat mina drömmar. Även om vägen dit varit både krokig och lång.


Kvällen börjar göra sig påmind, likaså min ångest. Men det går hyfsat när jag väl har somnat. Sover tillsammans med Wilma och min älskade katt Doris. Ragnar ligger gärna för sig själv. Tänk att katter kan ge så mycket kärlek och glädje.

Har varit på strålningen för sista gången idag. Även träffat en underbar läkare. hon tycker det är dags attt jag fokuserar på jag fortfarande lever och försöker att hitta ljuspunkter i livet... Vilket är skitsvårt. Det är ingen som vet hur lång tid det är kvar, men jag hoppas att jag hittar kraft att se det fina som finns. Läkaren tycker att jag ska planera in saker att göra tillsammans med Wilma. Just nu känns äppelpaj som nog jobbigt.


Idag har Wilma varit på dagis fram till lunch. Vilken tur att det fungerar superduper med dagis. Känns tryggt att lämna hene där, mitt i allt det oroliga som sker. Nästa vecka ska de ha en rymdfest. Ska bli kul att se alla raketer och rymdräkter.