... Var det fem veckor sen jag fick diagnosen. Under de här veckorna har jag upplevt dödsångest, panikattacker och även helt vanliga stunder. Jag har gjort klart det mesta till begravningen, fixat med minnessaker och kollat upp papper. Jag har genomgått en strålbehandling, tappat håret och tappat muskelmassa på grund av kortisonet. Har även hunnit med ett läkarbesök. En liten förhoppning tändes att jag kanske hinner med Wilmas femårsdag och våra goda vänners bröllop. Hoppas, hoppas, hoppas!!!



Jag har även hunnit med att äta gott, haft en weekend i Oslo, firat påsk i Frövi, haft besök av nära och kära samt underbara vänner och kollegor, fått underbara blommor, presenter och framförallt teckningar från mina supergoa elever. Hela familjen har även blivit fotograferade av en kompis i från Frövi, tack för alla fina bilder. Jag har lyckats ta mig upp till dagis och varit med barnen. Jag tror att jag har njutit lika mycket av dagisturerna som Wilma. Jag har blivit intervjuad av nwt. Jag har skällt ut ungdomar mitt i natten. Vi har firat ett för tidigt fem-årskalas på leklandet, snacka om att barnen busade runt. Riktigt lyckat kalas, tack ännu en gång för buset och presenterna. Jag har ätit middag hos goda vänner och nu är jag i Frövi igen.



Under de här veckorna har vi försökt att få till en vardag som fungerar. Vår vardag kommer aldrig att bli densamma. Ibland blir det prat om månen och ibland är vi ledsna ocha har ont i magen, men vår vardag ser ut så. Vi kommer att få leva med min sjukdom även om vi försöker att få det att fungera för Wilma. Men Wilma är på ett jättebra dagis och vi har ett bra stöd från både personalen och föräldrarna.

Sängen hemma är oftast den bästa. Sängar som är för hårda ställer till med problem. Vaknade för en stund sen med en smärta i ryggen mellan skulderbladen som gjorde att det kändes svårt att andas. Som tur är har jag haft de smärtan förr men den här gången vill den inte riktigt ge sig. Efter diverse sängbyten med mamma hoppas jag att sömnen kan infinna sig igen. Just nu kan jag säga att jag saknar min katt Doris.