Idag har förmiddagen gått i ett, först ny frisyr (har redan tappat mer hår) samt nystajlade naglar. Vi hann även med mat på stan och Apoteket. Vi var hemma strax efter tre och Wilma hämtades fyra. Wilma tycker inte om mammas frisyr. Packningen för Osloresan får vi ta snart, eller nått. Så man kan lugnt säga att jag får sova i bilen till Oslo.


Lite nervös är jag inför Osloresan. Kortisondosen ska börja trappas ner imorgon och jag vet att det är den som har fixat bort huvudvärken. Men enligt sköterskan kan jag vara kvar på samma dosihelgen om jag behöver och starta nedtrappningsschemat från och med söndag. Jag är också orolig för hur jag ska orka, men de har också soffor så det kommer nog att lösa sig. Men lite sträckor blir det nog att gå.


Lite ängslig är jag också över mina egna känslor, med ångest och allt. Det har som sagt var varit några turbulenta dagar. Både med hår och kortisonuppsvällt ansikte.

Med naglarna

Lite korthårigare blev jag.... troligtvis kommer jag tappa mer, men dumt att ta bort allt om man inte behöver...

Oftast har jag varit väldigt stolt med mina yrkesval här i livet och jag är väldigt stolt över mina yrkesval. Började min yrkeskarriär som undersköterska och via KOMVUX och universitetstudier har jag blivit matte, no och tekniklärare på högstadiet samt får även jobba som mattelärare på gymnasiet. Men nu när man har blivit sjuk är det jobbigt att ha en sjukvårdsutbildning och en naturvetarutbildning. Man vet mer än vad man borde, men ändå vet man ingenting. Jag förstår varför det inte går att göra mer, men ibland är det svårt att acceptera. Jag har inte varit arg en enda gång över situationen, men det kanske kommer.


Snart är det dag för hårfix och nagelfix... Konstigt nog ser jag fram emot båda, riktigt trött på att tappa håret. Efter det blir det mat och en tur till Apoteket, ska även se om jag hittar en kalender och två små paketlådor.