Sitter och samlar kraft inför dagens aktiviteter. Sambon kör mig till stan och sen får jag ta bussen hem. Undrar om vi har ett fungerande busskort. Dotra har blivit lämnad dagis.


Igår kväll kände jag panik över att lämna den här världen, jag skulle göra allt som står i min makt för att få vara kvar hos min lilla familj. Jag kan inte förstå hur det är möjligt att man ska behöva lämna en femåringen som absolut inte har gjort något för att förtjäna det här. Men det är inte jag som bestämmer och jag har egentligen inte fått någon möjlighet att kämpa den här gången. Men ändå kämpar jag. Jag är inte rädd för att dö, men jag tycker att det är mycket roligare att leva.


Läkarna pratade om att jag skulle få mer kvalitetstid med familjen om jag genomgick strålningen. Okej jag har fått lite mer tid med familjen, tror jag, men biverkningarna av all medicin är inte roliga. Jag orkar knappt vara med Wilma. Vilket var sälva poängen med det hela. Blir trött i benmusklerna (vilket innebär svårigheter att gå), sitta på huk är omöjligt, magen tar stryk av alla mediciner, håret lossnar, ansiktet svullnar. Allt sammantaget gör att man känner sig väldigt oaktraktiv.

 

syrran

16 april 2013 10:54

Jag tror att läkarna menade att du skulle få tid till att fixa alla "måsten" som du ville hinna få i ordning innan du blir en ängel..Det är nog meningen att du ska kunna ligga på soffan sluta dina ögon och bara njuta av att höra deras röster..Att titta upp och se med egna ögon allt det vackra du har hunnit skapat och allt det du har gjort här i livet, allt som du har byggt upp och uppnått..Och tänka på alla barn och ungdomar som du har hjälp som bara"älskar" dig,alla föräldrar vars barn som du har hjälpt..osv.Syrran det finns ingen rättvisa i det som sker och Wilma förtjänar inte det här det gör ingen, jag vet att det finns ingen på denna jord som tycker det...Att behöva lämna sina nära och kära kan inte vara lätt, att ligga där och veta att "jag finns ju inte snart" tanken på att bli bort glömd och inte ha makten att kunna styra det som sker,måste vara fruktansvärt...Du kommer aldrig att glömmas bort Wilma kommer att få veta allt om sin mamma..wilma är en fin stark flicka som har ett bra skyddsnät som du och Staffan har byggt upp,Wilma kommer att klara sig fint och Staffan med..Tiden läker alla sår även fast det kommer att ta tid. Men du kommer ju alltid att finnas kvar i alla våra hjärtan och jag lär tala med dig varje dag för det har jag ju alltid gjort i "tanken".Syrran jag vet inte vad jag ska skriva mer men du är bara "BÄST"....

Magdalena Svensson

16 april 2013 13:11

Älskar dig.... Håret är helt borta nu och peruken fixad....

 

syrran

16 april 2013 13:18

Skönt.. Älskar dig min alldeles egna "skalle per" kramar i massor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det 9 år sedan, du var tvungen att lämna oss på jorden, för att bli en ängel på månen.. Min lilla docka, jag saknar dig så, när jag tittar upp på det mörka himlavalvet och ser både stjärnor och den vackra månen som pryder den svarta himlen, ...

Hipp hipp hurra på din födelsedag. I dag blir du en gammal tant hela 50 år... Det är verkligen synd att du inte finns här i bland oss, och vi tänker på dig varje dag. Vi har pratat om dig hela dagen och ätit maten som du älskar.Tittar upp på månen...

Idag är det 8 år sen,som du var tvungen att bli en ängel på Månen. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, min lilla docka. Inte en dag som jag undrar hur det hade varit, om du fortfarande fanns här hos oss. Det värker i mitt hjärta av längt...

Idag är det 6 år sedan du var tvungen att lämna oss alla fast jag vet att du inte ville göra det... Saknaden efter dig min lilla docka är lika stor som då.. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar hur du har det.. Där borta på Må...

För fem år sedan i dag var du tvungen att lämna jorden för att bosätta dig med de andra änglarna runt omkring i världen. För att du blev sjuk och att det fanns inget läkarna kunde göra så att du kunde leva vidare bli frisk. Saknaden efter dig syrra...