Vaknade i panik vid halvsextiden, kramp mellan skulderbladen och ingen luft. Det har hänt några gånger, troligtvis är det en gammal "ryggskada" som ligger till grund för det hela. Men nu har jag varit vaken en halvtimme och det vill inte riktigt släppa. Det är i sådana här lägen jag saknar mamma. Mamma sitter och pratar med mig tills det går över. Vill inte väcka sambon när han alldeles strax ska ta över rulijangsen. Katterna har varit med mig hela tidan. Visste att det skulle komma ett bakslag efter den roliga helgen i Frövi. Jag får kontakta sjukgymnasten under dagen och se om hon har några tips. Undrar om det är idag eller imorgon kortisondosen ska minskas? Tro jag får kolla mina papper.


Känner mig också lite anfådd när jag gör saker eller har gjort saker. Och då pratar vi ibland bara om att ta sig frånsoffan till köksbordet. Men ibland kan jag gå längre en så utan problem. Andfåddheten kommer på kvällarna ungefär samtidigt som mys i soffan och tv-tittandet och då rör man sig ju jättemycket :) den ställer till problem när man ska läsa saga. Jag har även varit hostig sen i torsdags, jag säger som Wilma " jag har en skata i halsen". Den här skatan tror jag har byggt bo i halsen. Men,men den försvinner nog såsmåningom men jag tror att den kan vara en liten bov ti

 

Äppelblom

29 april 2013 15:12

Har precis läst artikeln om dig och din lilla familj i lördagens tidning.
Jag har själv 4 barn som jag skulle tro är i din ålder och jag har den stora äran att få vara både farmor och mormor till 6 underbara barnbarn.
Jag beundrar dig för att du orkar skriva om din grymma sjukdom och tycker att det är en bra idé att skriver ned dina tankar till Wilma för framtiden.
Jag kommer att fortsätta läsa hos dig och skickar på detta sätt en STOR VARM KRAM till dig!

http://skogsvandring.blogspot.com

 

Marina

29 april 2013 16:53

Hejsan! Vilken fantastisk artikel och vilken minst lika fantastisk blogg du har. Så starkt att orka skriva om er tillvaro på ett sådant sätt så det verkligen berör på alla fronter. Du är minst sagt beundransvärd! Kram!
/Marina

http://www.marinasbay.blogspot.com

Magdalena Svensson

29 april 2013 17:02

Kramisar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det 9 år sedan, du var tvungen att lämna oss på jorden, för att bli en ängel på månen.. Min lilla docka, jag saknar dig så, när jag tittar upp på det mörka himlavalvet och ser både stjärnor och den vackra månen som pryder den svarta himlen, ...

Hipp hipp hurra på din födelsedag. I dag blir du en gammal tant hela 50 år... Det är verkligen synd att du inte finns här i bland oss, och vi tänker på dig varje dag. Vi har pratat om dig hela dagen och ätit maten som du älskar.Tittar upp på månen...

Idag är det 8 år sen,som du var tvungen att bli en ängel på Månen. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, min lilla docka. Inte en dag som jag undrar hur det hade varit, om du fortfarande fanns här hos oss. Det värker i mitt hjärta av längt...

Idag är det 6 år sedan du var tvungen att lämna oss alla fast jag vet att du inte ville göra det... Saknaden efter dig min lilla docka är lika stor som då.. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar hur du har det.. Där borta på Må...

För fem år sedan i dag var du tvungen att lämna jorden för att bosätta dig med de andra änglarna runt omkring i världen. För att du blev sjuk och att det fanns inget läkarna kunde göra så att du kunde leva vidare bli frisk. Saknaden efter dig syrra...