... Var det fem veckor sen jag fick diagnosen. Under de här veckorna har jag upplevt dödsångest, panikattacker och även helt vanliga stunder. Jag har gjort klart det mesta till begravningen, fixat med minnessaker och kollat upp papper. Jag har genomgått en strålbehandling, tappat håret och tappat muskelmassa på grund av kortisonet. Har även hunnit med ett läkarbesök. En liten förhoppning tändes att jag kanske hinner med Wilmas femårsdag och våra goda vänners bröllop. Hoppas, hoppas, hoppas!!!



Jag har även hunnit med att äta gott, haft en weekend i Oslo, firat påsk i Frövi, haft besök av nära och kära samt underbara vänner och kollegor, fått underbara blommor, presenter och framförallt teckningar från mina supergoa elever. Hela familjen har även blivit fotograferade av en kompis i från Frövi, tack för alla fina bilder. Jag har lyckats ta mig upp till dagis och varit med barnen. Jag tror att jag har njutit lika mycket av dagisturerna som Wilma. Jag har blivit intervjuad av nwt. Jag har skällt ut ungdomar mitt i natten. Vi har firat ett för tidigt fem-årskalas på leklandet, snacka om att barnen busade runt. Riktigt lyckat kalas, tack ännu en gång för buset och presenterna. Jag har ätit middag hos goda vänner och nu är jag i Frövi igen.



Under de här veckorna har vi försökt att få till en vardag som fungerar. Vår vardag kommer aldrig att bli densamma. Ibland blir det prat om månen och ibland är vi ledsna ocha har ont i magen, men vår vardag ser ut så. Vi kommer att få leva med min sjukdom även om vi försöker att få det att fungera för Wilma. Men Wilma är på ett jättebra dagis och vi har ett bra stöd från både personalen och föräldrarna.

 

Gunilla J. Örebro

26 april 2013 10:52

Du skriver så himla gripande och bra,gråter när jag läser.. Förstår att det här e din "ventil". Börjar bli en hel bok av det du skriver och jag skriver ut åt er, jag hoppas det blir en jättetjock bok...........vill ge dig en kram, säg till Lisbeth att ge dig den från mig.

Magdalena Svensson

26 april 2013 11:08

Jättekul att du vill hjälpa oss att skriva ut bloggen.Mamma hälsar.

 

Eva-Lena Jonsson

27 april 2013 19:55

Du fina människa. <3 Jag samlar på sådana människor som du.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det 9 år sedan, du var tvungen att lämna oss på jorden, för att bli en ängel på månen.. Min lilla docka, jag saknar dig så, när jag tittar upp på det mörka himlavalvet och ser både stjärnor och den vackra månen som pryder den svarta himlen, ...

Hipp hipp hurra på din födelsedag. I dag blir du en gammal tant hela 50 år... Det är verkligen synd att du inte finns här i bland oss, och vi tänker på dig varje dag. Vi har pratat om dig hela dagen och ätit maten som du älskar.Tittar upp på månen...

Idag är det 8 år sen,som du var tvungen att bli en ängel på Månen. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, min lilla docka. Inte en dag som jag undrar hur det hade varit, om du fortfarande fanns här hos oss. Det värker i mitt hjärta av längt...

Idag är det 6 år sedan du var tvungen att lämna oss alla fast jag vet att du inte ville göra det... Saknaden efter dig min lilla docka är lika stor som då.. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar hur du har det.. Där borta på Må...

För fem år sedan i dag var du tvungen att lämna jorden för att bosätta dig med de andra änglarna runt omkring i världen. För att du blev sjuk och att det fanns inget läkarna kunde göra så att du kunde leva vidare bli frisk. Saknaden efter dig syrra...