Eva

25 april 2013 16:19

Förstår att det är både bra och dåliga dagar men skönt att läsa att du är lite mer positiv! Kul med artikeln :-)

syrran

25 april 2013 21:02

....jag kan bara inte låta bli..min syster har en blogg där hon skriver ned sina tankar och funderingar här i livet...om sjukdomen och hur hon känner sig dag för dag, vad har vi då för rätt att döma vad som är negativt och positivt med hennes inlägg i hennes alldeles egna blogg...Det är i alla fall mot mitt förstånd..Jag fick för mig i alla fall att det hela med att ha en så kallad blogg,gick ut på att man ska skriva ned känslan man har och hur det igentligen är att drabbas av detta.. Rätta mig gärna om jag har fel? Bloggen för min syster är en stor del av hennes liv, hon kan skriva av sig kan man säga,sätta ord på den svåra som hela tiden maler runt i hennes huvud,att rensa ut...att få tiden att räcka till till någonting annat som hon måste lägga sin energi på..Det krävs en hel del energi för syrran att bara kunna vara..Som vi andra tar förgivet.Att bara sitta upp och ta en härlig promenad,att sätta sig på golvet att leka med hennes dotter tar all hennes energi..så varför ska då vi som inte riktigt förstår vilket helvete hon lever i döma henne för det hon skriver, det mina kära vänner är inte snällt,vi kan omöjligt sätta oss in i hennes situation så behandla syrran med respekt och framför att låt henne skriva precis vad hon vill, det är ju trots alt hennes alldeles egna blogg..kramar i massor lillsyrran

Magdalena Svensson

25 april 2013 21:46

1-0 till dig systeryster. Där försvann morgondagens inlägg. :)

Emmeli

26 april 2013 08:49

Jag tror inte att någon vill döma, absolut inte. Ingen som inte varit i situationen själv kan någonsin förstå hur det är att gå igenom något sånt här. Däremot blir jag glad av att läsa att du har en bra dag, en bra dag till att umgås med Wilma och andra nära och kära. I allt mörker ser man ändå att du har någon slags ljusglimt och det tycker jag också är roligt att läsa för man märker att du mår bättre av det, sjukdomen till trots. Så tolkade jag också ovanstående kommentar. Det är fantastiskt att du vågar och vill vara öppen och dela med dig av dina tankar, och självklart ska du skriva precis vad du vill och känner. Det är det en blogg är till för. Jag tänker mycket på er och önskar att ni får många fler ljusglimtar tillsammans!

Magdalena Svensson

26 april 2013 09:42

Tack vännen... Idag nu på morgon har vi försökt att pyssla. Pyssel för femåringar som knappt en vuxen fixar utan en pincett. Armbandet blir nog klart, men det blir nog jag som får fixa det.

Eva

27 april 2013 15:41

Emmeli tolkar inlägget helt rätt och det hoppas jag att Magdalena också gör :-/ men jag får tänka på hur jag skriver i fortsättningen... vill verkligen inget illa!

Magdalena Svensson

27 april 2013 16:03

Ingen fara :) hade jag tolkat det helgalet hade det inte blivit publicerat.... Och jag vill absolut ha kommentarer, annars blir bloggen lite tråkig..

syrran

27 april 2013 20:34

Eva jag förstår att du inte vill något illa och mitt inlägg var inte riktat till dig överhuvudtaget,utan jag som du skriver väl i syrrans blogg för att vi vill hjälpa henne, att hon ska känna att vi alla finns där eller hur? Det är ju inte bara du som skriver i bloggen....jag har följt bloggen och hört kommentarer utan för bloggen av människor som vi känner som ibland talar först och tänker sedan...De läser bloggen utan att skriva in lägg osv..jag menar av människor i det stora hela..absolut inte dig men jag kan inte rå för att du tog mitt inlägg så personligt...men vad ska jag kunna göra åt det mer än att skriva att det inte var riktat till dig..Therese