Gårdagskvällen och natten har varit en förberedelse och vila inför dagens kalas på leklandet. Tre timmars bus och mat för Wilma och alla hennes kompisar. Wilma kommer att ha så roligt. Det kommer att ta på mammas krafter, men jag har någon timme till att vila. Doris och jag har intagit sängen. Och vi kommer att få inta soffan/sängen efteråt också. Men det viktigaste är att jag kan vara med. Det trodde jag inte när jag fick diagnosen.



Vilken tur att temperamentet är kvar. Vid ett-tiden inatt fick några personer för sig att förstöra min dyrbara vila, med hjälp av bilstereo och biltut. Jag for ut, talade om hela sanningen för dem. Allt från att jag inte har lång tid kvar, att jag behövde min sömn om jag skulle orka med kalas. De grattade Wilma låste bilen och gick från platsen. Riktigt trevliga grabbar, som bara ville ha kul. Hoppas att jag inte skrämde dem för mycket.



En uppdatering av kortisondosen. Det verkar just nu som att nedtrappningen fungerar och att huvudvärken håller sig längre och längre borta, men vi får se hur länge. Musklerna och orken har tagit jättemycket stryk så det börjar bli grymt jobbigt att göra vissa skaver, som att gå och öppna förpackningar. Även att knyta Wilmas pärlhalsband, det var nog krångligt innan men nu fungerar det inte alls.



Ångesten kommer och går i vågor. Den är värst på kvällarna, och den handlar om allt mellan himmel och jord. Igår kom jag på begravningar är dyra och att jag vill ha de billigaste som bara går att få. Jag vill begravas i mina kläder, inte i någon svepdräkt. Och jag ska kremeras. Själen kommer ändå att fara omkring. Hur ska annars kunna busa med er: Wilma har kommit på att det är dem som är på månen som häller hinkar med vatten på oss här nere när det regnar. Det tycker jag låter som ett roligt bus. Helt klart värt att prova.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det 9 år sedan, du var tvungen att lämna oss på jorden, för att bli en ängel på månen.. Min lilla docka, jag saknar dig så, när jag tittar upp på det mörka himlavalvet och ser både stjärnor och den vackra månen som pryder den svarta himlen, ...

Hipp hipp hurra på din födelsedag. I dag blir du en gammal tant hela 50 år... Det är verkligen synd att du inte finns här i bland oss, och vi tänker på dig varje dag. Vi har pratat om dig hela dagen och ätit maten som du älskar.Tittar upp på månen...

Idag är det 8 år sen,som du var tvungen att bli en ängel på Månen. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, min lilla docka. Inte en dag som jag undrar hur det hade varit, om du fortfarande fanns här hos oss. Det värker i mitt hjärta av längt...

Idag är det 6 år sedan du var tvungen att lämna oss alla fast jag vet att du inte ville göra det... Saknaden efter dig min lilla docka är lika stor som då.. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar hur du har det.. Där borta på Må...

För fem år sedan i dag var du tvungen att lämna jorden för att bosätta dig med de andra änglarna runt omkring i världen. För att du blev sjuk och att det fanns inget läkarna kunde göra så att du kunde leva vidare bli frisk. Saknaden efter dig syrra...