Tittar på min lilla stumpa och förstår inte hur jag ska kunna lämna henne. Hon är så full av levnadsglädje och även om hon tycker att hon är en stor tjej så är hon liten. Hur ska hon kunna förstå att mamma måste lämna henne, när vi vuxna inte förstår. Jag förstår att jag inte kommer finnas kvar eftersom jag vet att det är tumörer i hjärnan som växer. Just nu är det ingen som vet hur fort de växer. Men växer kommer de att göra inom några veckor / månad(er). Som skrev i ett tidigare inlägg har jag tur om jag får uppleva någon sommardag. Som tur är finns det även ljusglimtar i mitt liv. Har underbara släktingar i Oslo som har fått oss att skratta och må gott. Jag har en underbar familj som verkligen stöttar mig i hela den här processen. Och jag har många andra runt mig som får mig att le och tänka på andra saker.


Har ni försökt att bara ställa er rakt upp när ni har suttit på huk en stund och musklerna vill inte riktigt vara med. Tänk er den darriga känslan när ni har gått en stund, ställer er upp efter ni har suttit på en bänk en stund, försöker komma ur en bil eller bara gå upp är ett trappsteg. Just så känns det i mina ben så fort jag får för mig att göra något annat en vila. Känslan kan komma även om jag sitter och myser i soffan. Förhoppningsvis fungerar nedtrappningen av kortisonet vilket kanske gör att benen känns lite bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det 9 år sedan, du var tvungen att lämna oss på jorden, för att bli en ängel på månen.. Min lilla docka, jag saknar dig så, när jag tittar upp på det mörka himlavalvet och ser både stjärnor och den vackra månen som pryder den svarta himlen, ...

Hipp hipp hurra på din födelsedag. I dag blir du en gammal tant hela 50 år... Det är verkligen synd att du inte finns här i bland oss, och vi tänker på dig varje dag. Vi har pratat om dig hela dagen och ätit maten som du älskar.Tittar upp på månen...

Idag är det 8 år sen,som du var tvungen att bli en ängel på Månen. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, min lilla docka. Inte en dag som jag undrar hur det hade varit, om du fortfarande fanns här hos oss. Det värker i mitt hjärta av längt...

Idag är det 6 år sedan du var tvungen att lämna oss alla fast jag vet att du inte ville göra det... Saknaden efter dig min lilla docka är lika stor som då.. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar hur du har det.. Där borta på Må...

För fem år sedan i dag var du tvungen att lämna jorden för att bosätta dig med de andra änglarna runt omkring i världen. För att du blev sjuk och att det fanns inget läkarna kunde göra så att du kunde leva vidare bli frisk. Saknaden efter dig syrra...