Är det verkligen sista gången jag strålas. Sen är det väl bara att vänta. Jag hoppas att jag orkar vara närvarande så länge som möjligt. Vågar inte riktigt skriva ner mina önskningar: men jag hoppas få vara med när Wilma fyller 5, men det känns så långt fram. Att jag inte kommer att vara med när hon börjar på storbarnsavdelningen i höst som hon har pratat om i ett år gör ont. Det som gör mest ont är att man inte kan skydda henne från det här.


Sitter och tänker på när vi var till Turkiet förra sommaren. Vi åkte mellan undersökning och läkarbesök. Vilken resa vi hade. Runt 44 grader varmt i flera dagar och vi badade och mös i poolen hela dagarna. Stumpan sprang på afterbech och poolparty. Där Lollie och Bernie var där var du. Du sprang och tog glass och mat själv. Pasta åts till varje mål. Mamma och pappa njöt av att bara vara med dig. Skulle jättegärna åka bort med dig igen, men mamma kommer inte att hinna det, men jag vet att pappa kommer åka med dig. Jag har talat om för mormor att du vill börja dansa i höst, pappa kommer att fixa så du får det. Du har blivit en stor tjej. Kom ihåg att man får vara ledsen och bli arg. Mamma kommer att finnas på månen och i himlen min lilla prinsessa och jag kommer alltid att lyssna på dig även om jag inte kommer att kunna svara. Mamma kommer att ha det bra. Tiden tillsammans med mamma blir alldelesför kort, men du kommer alltid att vara älskad...

 

Webbyrå i Borås

3 april 2013 12:20

kram på dig Magdalena! Du skriver verkligen en jättebra blogg. En polare till mig länkade den på facebook för ett tag sedan och nu följer jag din blogg varje dag efter jobbet. Kan lixom inte låta bli :-) Du skriver så bra. Jag skriver själv en blogg om att blogga, så vill du ha förslag på hur du kan göra din blogg bättre så spana in mina bloggtips :-)

/Lina

kram <3

http://synapswebb.se/blogg-hur-gor-man

 

Eva

3 april 2013 14:54

Varför kan du inte strålas igen längre fram om/när symtomen kommer tillbaka?

Magdalena Svensson

3 april 2013 15:08

Jag får maxdosen. De får helt enkelt inte stråla mer i hjärnan.

 

Malin

3 april 2013 15:10

Kram till dig fina Magda. Ta hand om DIG!!! Wilma kommer ha det så bra med sin pappa ska du se. Det behöver du inte bekymra dig om. <3

 

Bea

3 april 2013 17:41

Styrkekramar till dig och alla dina nära!!!
Må du hänga i så länge som någonsin är möjligt!!!
Vem vet- kanske blir det mycket längre än du tror?
Finns det liv, finns det hopp :)

Å vet du vad... Jag tror inte att döden är ändstationen, men det är ju jag det...
Kanske tror inte du så, du är ju naturvetare och jag känner er sort =). Ni vill ju ha logiska förklaringar till allt!!! :-)

Men jag är helt säker på att du får träffa båda Wilma och Staffan igen, där borta, på andra sidan bergen, när den tiden kommer!!! Å när turen är min, kommer jag att komma fram till dig och säga "Vad var det jag sa"? Vi ska ju alla den vägen vandra, förr eller senare...

Men nu är nu. Och nu är det soligt ute.

Varm kram, kämpen Magda... från din gamla vän Bea.

 

mamma

3 april 2013 20:42

Magdalena min alldeles egna lilla"docka" Så söt,envis och snäll.Du har klarat dig själv och stått på egna ben och skapat dig ett fint hem och en underbar familj.Och så drabbas du av detta cancer,ofattbart hemskt, för jävligt rent ut sagt. jag ser så mycket av dig i din dotter Wilma självständigheten,envisheten,godheten,och allt det glada.Du är en fantastisk underbar mamma och dotter.Du kommer alltid att finnas inom mig.Jag älskar dig min lilla "docka".Vi kommer att ses igen på månen.Då ska vi vandra hand i hand....för alltid MAMMA.

 

mamma

3 april 2013 21:04

Magdalena min alldeles egna "lilla docka".
Så söt,envis och snäll.
Du har stått på egna ben.
Skapat dig ett fint hem och en underbar familj.
Och så drabbas du av detta,cancer,ofattbart,hemskt,för jävligt rent utsagt.
Jag ser så mycket av dig i din dotter Wilma "mormors älskling".
Självständigheten,envisheten,
godheten och allt det glada
Du är en underbar mamma och dotter.
Du kommer alltid att finnas inom mig.
Jag älskar dig min "lilla docka".
Vi kommer att ses igen på månen.
då ska vi vandra hand i hand för alltid.
MAMMA

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det 9 år sedan, du var tvungen att lämna oss på jorden, för att bli en ängel på månen.. Min lilla docka, jag saknar dig så, när jag tittar upp på det mörka himlavalvet och ser både stjärnor och den vackra månen som pryder den svarta himlen, ...

Hipp hipp hurra på din födelsedag. I dag blir du en gammal tant hela 50 år... Det är verkligen synd att du inte finns här i bland oss, och vi tänker på dig varje dag. Vi har pratat om dig hela dagen och ätit maten som du älskar.Tittar upp på månen...

Idag är det 8 år sen,som du var tvungen att bli en ängel på Månen. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, min lilla docka. Inte en dag som jag undrar hur det hade varit, om du fortfarande fanns här hos oss. Det värker i mitt hjärta av längt...

Idag är det 6 år sedan du var tvungen att lämna oss alla fast jag vet att du inte ville göra det... Saknaden efter dig min lilla docka är lika stor som då.. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar hur du har det.. Där borta på Må...

För fem år sedan i dag var du tvungen att lämna jorden för att bosätta dig med de andra änglarna runt omkring i världen. För att du blev sjuk och att det fanns inget läkarna kunde göra så att du kunde leva vidare bli frisk. Saknaden efter dig syrra...