Mammas fina arbetskompis som hjälper mig att skriva ut inläggen från bloggen. Det värmer jättemycket...


Tack alla fina Goa människor som orkar fortsätta umgås fast jag ser att det är tungt. Jag önskar verkligen att det kunde bli annorlunda,men det blir det inte. Jag försöker att vara jag när vi umgås, men det är så svårt eftersom halva jag finns inte längre. Den halvan är bebodd av någon jag inte riktigt känner, den gör mig ledsen, ångestfull, inte så mycket arg, uppgiven... Cancer är en jävla sjukdom... Och ja min ändtarmscancer ska inte sprida metastaser till hjärna, jag ska inte ens ha ändtarmscancern enligt statistiken. Men statistiken säger inte allt. Snälla ni åk in och kolla när ni drabbas av dubbelseende, balansrubbningar och en huvudvärk som inte under några omständigheter går att bortse från. Troligtvis!!! Och förhoppningsvis!!! Är det spänningshuvudvärk!!! I alla fall om man ser till statistiken. Vilket faktiskt är det bästa läkarvetenskapen kan titta på. Jag är inte bitter över att jag har drabbats, men jag som alltid har fått kämpa för det jag har tycker att det ännu lite jobbigt nu när livet äntligen är som jag ville ha det. En underbar sambo (som jag glömmer bort att säga jag älskar dig till) och en helt underbar tjej (som kommer växa upp till en självständig ung tjej) även fast mamma inte kan vara med.


Under allt det här tunga försöker jag vara den mamma jag är, så att Wilma ska känna att mamma gav allt, vara med henne, svara på hennes frågor, göra hennne redo för en framtid utan mamma. Det är ibland skönt att hon är den femåringen hon är. Och attt hon fortfarande busar runt trots sinnesstämningen här hemma. Jag skulle kunna pussa och krama henne hela tiden, men det vill inte riktigt hon. Hon kommer och myser i soffan när hon känner att det är dags för mys.


Imorse önskade jag attt jag var en katt, utan bekymmer. Och inatt har jag drömt om kläder jag aldrig har haft tillfälle att använd. En snygg house of lola kavaj, använd en gång, en supersygg svart klänning (knälång) också house of lola, aldrig använd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det 9 år sedan, du var tvungen att lämna oss på jorden, för att bli en ängel på månen.. Min lilla docka, jag saknar dig så, när jag tittar upp på det mörka himlavalvet och ser både stjärnor och den vackra månen som pryder den svarta himlen, ...

Hipp hipp hurra på din födelsedag. I dag blir du en gammal tant hela 50 år... Det är verkligen synd att du inte finns här i bland oss, och vi tänker på dig varje dag. Vi har pratat om dig hela dagen och ätit maten som du älskar.Tittar upp på månen...

Idag är det 8 år sen,som du var tvungen att bli en ängel på Månen. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, min lilla docka. Inte en dag som jag undrar hur det hade varit, om du fortfarande fanns här hos oss. Det värker i mitt hjärta av längt...

Idag är det 6 år sedan du var tvungen att lämna oss alla fast jag vet att du inte ville göra det... Saknaden efter dig min lilla docka är lika stor som då.. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar hur du har det.. Där borta på Må...

För fem år sedan i dag var du tvungen att lämna jorden för att bosätta dig med de andra änglarna runt omkring i världen. För att du blev sjuk och att det fanns inget läkarna kunde göra så att du kunde leva vidare bli frisk. Saknaden efter dig syrra...