Som vanligt är långfredagen en väldigt lång dag. Jag vilar en stund på soffan och stumpan tittar på film. Vi har målat lite påskkort inför morgondagen så Wilma är superspänd....

Hur säger man hejdå till sina nära och kära när man inte riktigt vet när det tar slut, förutom att man vet att det kommer att ta slut. Förhoppningsvis hinner jag vara med ett tag till med mina nära och kära.... Mår lite bättre idag, men jag är väldigt orolig för att jag ska bli illamående och få ont i huvudet igen. Huvudet gör sig påmint ibland, men inte alls på samma nivå som tidigare. Vila är inte och kommer aldrig att bli någon av mina favoritsysselsättningar, men vila behöver jag för att orka med.


Jag vet att lillstumpan kommer att växa upp till en fin och självständig liten tjej. Med hjälp av sin underbara pappa och övrig släkt och vänner. Det kommer att ta en liten tid, men jag vet att ni kommer att få det bra. Jag är bara väldigt ledsen över att jag inte får vara med. Jag kan bara hoppas att jag har gett henne tillräckligt med kärlek och goda råd under de har 4 åren och 10 månaderna. Det är du tjejen som gör att mamma orkar kämpa.


Jag blir glad när jag läser alla glada uppdateringar på Facebook.. Fortsätt så. Jag är lycklig över att finnas till ett slag till, men det är supersvårt att leva i nuet. Speciellt om man är ett kontrollfreak.