Hade enorm ångest inför hemresan idag. Vet inte hur jag ska somna utan mamma... Men jag kan säga att det är skönt att vara hemma hos katterna och soffan. Båda katterna kom och möte upp i dörren. Jag tror att de har saknat matte.


Under helgen har jag funderat mycket. Wilma har ett enormt socialt kontaktnät, vilket känns skönt när man inte får finnas kvar. Hon är en tuff tjej vår prinsessa och hennes pappa kommer inte få det lätt alla gånger, men de kommer att fixa det . Det måste de, något annat finns inte.


Har lite ångest inför hennes minneslåda. Vad ska man lägga i en sådan? Bilder på mig, henne och hennes pappa är givet. Kanske även teckningar som hon har gjort till mamma och med mamma. Tyvärr är vi ingen målarfamilj (i allafall inte jag). Sen kommer förstås boken jag skriver finnas med samt min dagbok under tiden. Samt några videoklipp. Fotoalbum får sparas på annat håll samt alla mina betyg etc.

Idag är tänker att vi ska fara hemåt, efter en trevlig påsk hos mamma och hennes man. Wilma har verkligen fått vara de prinsessa hon är och det har gjort mamma väldigt glad. Jag skulle jättegärna stanna kvar här, känner mig trygg. Men jag tror att det är bra om vi kan någon form av vardag. Igår började Wilma med ett nytt uttryck " bla bla bla bla" undrar om hon tycker mamma är tjatig :) Hon har även kallat pappa för "dumskalle". Tror att lillstumpan känner av stämningen, även fast vi gör små roliga saker ibland hon märker att mamma inte riktigt orkar.


Jag är livrädd. Det är ingen som vet vad som finns efter det här, men jag känner på mig att jag kommer att få det bra. Det svåraste är att jag kommer att få lämna er, mina fina goda vänner och familj.