Idag skiner solen i Karlstad och Wilma är på dagis med sina kompisar. Jobbigt när man bara vill vara med henne, men hon kan gärna inte följa med till strålning och kurator. Och det är nog bra att få vara barn också.Katterna ligger och myser med matte i soffan och sambon och jag har varit till köpcentrumet och inhandlat byxor till stumpan och mjukbyxor till mig. Städa och framförallt tvätta och mycket mys kommer det att bli... Vi är allt en riktig mysfamilj.


Det jobbigaste är att få till en vardag när man inte vet hur lång tid som är kvar och det är superjobbigt när man vill ha kontroll över varje minut och nu får ta dagen som den kommer. Idagär det 6 dagar sen jag fick diagnosen. Dessa 6 dagar har gått super fort och det har varit mycket man vill fixa innan man försvinner. Nu har jag gjort mycket och jag hoppas att jag orkar och hinner lite till, men det viktigaste är att umgås med min familj och mina katter.

 

Anja

27 mars 2013 22:19

Det är svårt att förstå din situation, det är så overkligt, men ändå måste man försöka. Det är så befriande att du bloggar och ger oss andra din syn på livet, här och nu. Det har vi att lära av dig! Vi vet alla så lite om framtiden men du har bättre koll och tar vara på den! Du lär oss hela tiden. Jag hoppas att du får vara med så länge det bara går och dessutom vet vi ju att underverk sker hela tiden.
Kram från Anja

 

Anja

27 mars 2013 22:37

Det är så otroligt svårt att förstå hur det kan kännas för dig och din familj i detta oerhörda, men du får det att bli så förståeligt. Din blogg gör det så tydligt.Du verkar så stark och införstådd med situationen men jag hoppas ändå att du har fel och att du får en lång tid tillsammans med din familj.
Kram Anja

Magdalena Svensson

28 mars 2013 07:24

Stark vet inte riktigt om jag är... I allafall inte hela tiden... Jag måste vara stark för vår familjs skull och försöka göra det bästa av tiden... Trots att jag bara vill gömma mig under täcket.....

 

Anja

28 mars 2013 07:25

Jadu Magda, det verkar som om jag bombar dig med kommentarer, men jag trodde att den första försvann så jag skrev en till...

Kram Anja

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det 9 år sedan, du var tvungen att lämna oss på jorden, för att bli en ängel på månen.. Min lilla docka, jag saknar dig så, när jag tittar upp på det mörka himlavalvet och ser både stjärnor och den vackra månen som pryder den svarta himlen, ...

Hipp hipp hurra på din födelsedag. I dag blir du en gammal tant hela 50 år... Det är verkligen synd att du inte finns här i bland oss, och vi tänker på dig varje dag. Vi har pratat om dig hela dagen och ätit maten som du älskar.Tittar upp på månen...

Idag är det 8 år sen,som du var tvungen att bli en ängel på Månen. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, min lilla docka. Inte en dag som jag undrar hur det hade varit, om du fortfarande fanns här hos oss. Det värker i mitt hjärta av längt...

Idag är det 6 år sedan du var tvungen att lämna oss alla fast jag vet att du inte ville göra det... Saknaden efter dig min lilla docka är lika stor som då.. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar hur du har det.. Där borta på Må...

För fem år sedan i dag var du tvungen att lämna jorden för att bosätta dig med de andra änglarna runt omkring i världen. För att du blev sjuk och att det fanns inget läkarna kunde göra så att du kunde leva vidare bli frisk. Saknaden efter dig syrra...