Vi har varit en sväng Mariebergsskogen och tittat på kycklingar, stumpan har åkt linbana. En tur till stan för fika har vi också hunnit med. Köpt lite ritpapper och pyssel på pandoru hanns med. Nu är mamma helt slut, vilstund med bästasta Dorisen...


Helt klart märker stumpan av mammas sinnesstämning och det gör mig så ont se henne ledsen. Som tur är är det mycket annat skoj som kretsar i hennes hjärna,och vi försöker verkligen att få det att fungera. Men Just nu är mamma den elake....

I dag är det första april och solen skiner i Karlstad. Förhoppnings kommer jag ut en stund i friska luften. Jag vill man jag vet inte om jag orkar. Får se om vi vi kan få till en lite målarverkstad. Wilma vill måla en regnbåge. Påsklov har vi, men Wilma får vara på dagis när mamma strålas. Nykläckta kycklingar i Mariebegsskogen måste ses...


Natten gick hyfsat sov lite halvdåligt, men min kisse Doris trotsade värmen och sov bredvid mig hela natten. Helt klart mattes katt. Såg mig själv i ögonen i morse och insåg att leendet har slocknat. Jag kan le åt småsaker, men det kommer inte fram till ögonen.

Idag har jag levt med diagnosen i en och en halv vecka. Imorgon drar strålningen igång igen och på torsdag är det allra sista gången jag strålas. Snacka om att det inte går att göra mer då mer än att hoppas att symtomen hållar sig borta så länge som möjligt. Det kommer att komma tillbaka och då kan det bli svårt med bloggandet och facebookade, men syrran har lovat attt hjälpa mig om det går så långt.


Idag har sambon bestämt att vi ska prova något nytti matväg... Köttfärspizza.. Ja ja det blir nog bra.
Det låter gott, men lite pyssel blir det.

Hade enorm ångest inför hemresan idag. Vet inte hur jag ska somna utan mamma... Men jag kan säga att det är skönt att vara hemma hos katterna och soffan. Båda katterna kom och möte upp i dörren. Jag tror att de har saknat matte.


Under helgen har jag funderat mycket. Wilma har ett enormt socialt kontaktnät, vilket känns skönt när man inte får finnas kvar. Hon är en tuff tjej vår prinsessa och hennes pappa kommer inte få det lätt alla gånger, men de kommer att fixa det . Det måste de, något annat finns inte.


Har lite ångest inför hennes minneslåda. Vad ska man lägga i en sådan? Bilder på mig, henne och hennes pappa är givet. Kanske även teckningar som hon har gjort till mamma och med mamma. Tyvärr är vi ingen målarfamilj (i allafall inte jag). Sen kommer förstås boken jag skriver finnas med samt min dagbok under tiden. Samt några videoklipp. Fotoalbum får sparas på annat håll samt alla mina betyg etc.

Idag är tänker att vi ska fara hemåt, efter en trevlig påsk hos mamma och hennes man. Wilma har verkligen fått vara de prinsessa hon är och det har gjort mamma väldigt glad. Jag skulle jättegärna stanna kvar här, känner mig trygg. Men jag tror att det är bra om vi kan någon form av vardag. Igår började Wilma med ett nytt uttryck " bla bla bla bla" undrar om hon tycker mamma är tjatig :) Hon har även kallat pappa för "dumskalle". Tror att lillstumpan känner av stämningen, även fast vi gör små roliga saker ibland hon märker att mamma inte riktigt orkar.


Jag är livrädd. Det är ingen som vet vad som finns efter det här, men jag känner på mig att jag kommer att få det bra. Det svåraste är att jag kommer att få lämna er, mina fina goda vänner och familj.

Just nu är det tungt... Känns som man förstör påsken för alla. Tack mamma och Frank för den goda lunchen. Synd att aptiten inte riktigt vill som jag. Det är väldigt roligt att träffa alla, men det är också väldigt jobbigt.


Kunde inte somna natten tills idag. Mamma och jag bäddade ner oss i bäddsoffan. Skönt att få somna hos mamma. Bara synd att hon inte kan pussa bort det onda.


Wilma har verkligen njutit av påsken, hon har varit påskhäxa och busat mycket med släkten. Taxen Zorro har bara kramats och pussat på mig idag. Känns skönt att mysa med djuren.


Har inte skrivit i hennes bok än, men det kommer jag att göra. Hur skriver man ner alla fina tankar och ord så att hon får en bra bild av sin mamma.

Påakafton med påsklunch, står påschemat....stumpan ska få vara lte påskhäxa... Skönt med lite vardag i allt det konstiga. Idag ska jag försöka ägna lite tid åt hennes bok. Den är svår att skriva i, men jag vill få med så mycket om oss tillsammans och gärna fixa lite med minnesaker också.

Mysigt att vara hemma hos mamma, jag och mamma bäddade ner oss i bäddsoffan så jag skulle kunna få lite sömn.. Lite svårt är det när de nära i släkten kommer, de vill jätteväl och jag vill gärna träffa dem innan jag somnar, men lite tungt är de.

Som vanligt är långfredagen en väldigt lång dag. Jag vilar en stund på soffan och stumpan tittar på film. Vi har målat lite påskkort inför morgondagen så Wilma är superspänd....

Hur säger man hejdå till sina nära och kära när man inte riktigt vet när det tar slut, förutom att man vet att det kommer att ta slut. Förhoppningsvis hinner jag vara med ett tag till med mina nära och kära.... Mår lite bättre idag, men jag är väldigt orolig för att jag ska bli illamående och få ont i huvudet igen. Huvudet gör sig påmint ibland, men inte alls på samma nivå som tidigare. Vila är inte och kommer aldrig att bli någon av mina favoritsysselsättningar, men vila behöver jag för att orka med.


Jag vet att lillstumpan kommer att växa upp till en fin och självständig liten tjej. Med hjälp av sin underbara pappa och övrig släkt och vänner. Det kommer att ta en liten tid, men jag vet att ni kommer att få det bra. Jag är bara väldigt ledsen över att jag inte får vara med. Jag kan bara hoppas att jag har gett henne tillräckligt med kärlek och goda råd under de har 4 åren och 10 månaderna. Det är du tjejen som gör att mamma orkar kämpa.


Jag blir glad när jag läser alla glada uppdateringar på Facebook.. Fortsätt så. Jag är lycklig över att finnas till ett slag till, men det är supersvårt att leva i nuet. Speciellt om man är ett kontrollfreak.

Idag har jag strålats tre gånger. Tre kvar. Strålningsuppehåll tills på tisdag, skönt med lite ledighet. Påsken kommer att tiibringas hos mina nära och kära i Frövi, lite skönt med andra tankar än de som kretsar hela dagarna. Förhoppningsvis kommer huvudvärken hålla sig borta trots sänkt kortisondos, men det märker jag imorgon och jag har marginal att höja dosen om jag behöver.


Imorgon hoppas jag på en lugn och mysig dag som ger mig kraft att fortsätta livet ett tag till. Främst för min familjs skull och även för min egen. Lite småjobbigt att leva såhär. Men ni ger mig så mycket styrka :)


Idag har jag fått jättefina blommor från goa kollegor och fina påskhälsningar från elever. Det värmer jättemycket. Jag läser alla era kommentarer och de värmer jättemycket. Ta vara på varandra därute och njut så mycket som möjligt av påsken. Det ska jag försöka att göra.