Sommaren som har varit har både varit turbulent och alldeles underbar. Lite har jobbigt ha det varit med den kompletterade behandlingen, magknip och värmen. Behandlingen kommer att hålla på fram till jul ungefär, magknipen kommer att komma och gå (förhoppningsvis kommer den att bli bättre när behandlingen är avslutad), värmen har varit olidlig när man inte har fått bada som man vill. Men sommaren har också bjudit på minisemester till Frövi, Wilma har badat och förgyllt tillvaron för alla på badstranden, jag och Staffan har varit till Bro Hof och tittat på golf, jag har spelat en tolv-hålsrunda på Sommarro GK och mycket annat har hunnits med både under behandlingsdagarna och de dagar som varit behandlingsfria.

På måndag är det åter dags att börja jobba och för mig kommer det innebära 25 % på Norrstrandsskolan. Vet inte riktigt hur det kommer att gå men jag klättrar på väggarna här hemma så det ska bli skönt att komma igång igen. Jag kommer att vara på skola både under behandlingsdagar och behandlingsfria dagar. Wilma börjar dagis med en studiedag och Staffan kör igång direkt på måndag.

... inte orkat med att skriva här på bloggen på ett tag. Mycket av min energi har varit riktat på min familj och den kompletterande bahandlingen som pågår. Sen jag skrev sist har Wilma hunnit egen semester med farmor, jag har spelat en 12-hålsrunda och vi har varit på tur till Frövi. Vår minisemester i Frövi har varit trevlig, mysig och turbolent. Vi har hunit med att besöka nära och kära, hälsa på vid mormors grav, varit på golftävling och ett övernattnings besök på Lindesbergs lasarett. Vi har även hunnit med att vara oroliga för försvunnen släkting och även för våra släktingar som bor i Oslo. Som tur är så är alla släktingar helt okej.Passar även på att sända en tanke till alla i Norge som har förlorat sina nära och kära. En sådan sak gör att man blir ännu mer upmärksam på det fina man har här hemma. Jag älskar er, Wilma och Staffan!!!

...därav den dåliga uppdateringen...Återbesöket gick väl inte riktigt som det var tänkt, eller det kanske det gjorde. Läkaren konstaterade att det läker som det ska... Däremot har det visat sig att jag behöver genomgå en kompletterande cellgiftsbehandling (även fast de tror att allt är borta). Jag startade behandlingen i måndags efter torsdagens besök hos onkologen. Behandlingen kommer att bestå av tolv behandlingar och varje behandlingsperiod är två veckor. Från att ha trott att jag kommer att kunna arbeta under höstterminen så slogs benen undan rejält och sjukskrivningen kommer att vara fram till jul (om allt flyter på som det ska). Det är inte bara arbetsplanerna som har tagits ifrån mig. Alla våra planer för sommaren och hösten ligger på is. Just nu vet vi inte riktigt hur biverkningarna kommer att vara, illamående har jag förstått eftersom det är vad kag mår just nu, men de andra biverkningarna vet vi inte riktigt än.Trots allt annat försöker man få ork och kraft till att vara en bra mamma, sambo, matte och vän... Vänner är alltid välkomna och jag ser verkligen fram emot era besök.Just nu är det verkligen svårt att samla krafter till den avslutande behandlingen, speciellt när informationen om den har varit obefintlig, men jag kommer att komma tillbaka kanske inte den Magdalena som ni är vana vid utan en Magdalena som är en livserfarenhet rikare och har lärt sig att njuta av dagen som den kommer

... på långledigheten, ialla fall Wilma och Staffans ledighet. Jag kommer att vara sjukskriven några veckor till. På tisdag nästa vecka ska jag på återbesök efter operationen, har valt att göra återbesöket i Karlstad istället för att fara iväg till Solna. Det är bara att hålla tummarna för att alla provsvar är bra och de har lyckats ta bort allt sjukt vid operationen.Helgen har ägnats åt mys, bad (både Staffan och Wilma har badat, jag har suttit och tittat på), tomat och paprika plantering, bus och mycket annat. Själv vågar jag gå promenader utan rullatorn.

... på bloggen kunde ha varit bättre. Nu har vi firat Wilmas födelsedag och Staffans kemitenta är inskickad och betygsatt. Grattis älskling till det fina betyget. Igår fick jag reda på att en av mina goa vänner från Väddö tiden har somnat in. Sara, världen kommer att kännas mycket tom efter dig. Jag kommer alltid att minnas dig för din värme och omtanke.Idag har jag och Staffan varit till dagis på sommaravslutning, riktigt trevligt var det och god tårta fick vi. Det kändes riktigt skönt att kunna följa med och Wilma blev riktigt glad när vi kom.Nu under kvällen har jag haft besök av mina goa klassfföreståndarkollegor Malin och Camilla. Tack tjejer för den fina blomman. Wilma är jos sina kusiner och Staffan är på studentmiddag.

... har det varit hemma hos familjen Svensson/Nilsson. I fredags kväll kom Wilma hem och upptäckte att mamma var hemma. I glädjen av att se varandra så tänkte varken jag, Wilma eller Wilmas farmor att vår rymningsbeägna katt Ragnar smet ut. 4 timmar senare saknade jag honom och Staffan hittade Ragnar i rabatten utanför. Någon hade släppt ut honom genom porten. Ni kan tänka er att lyckan blev total när Ragnar kom hem. Vår andra katt Doris har haft några problemfyllda dagar då hon har svårt att acceptera Ragnar, hon morrar och går undan. Men idag har det gått lite bättre.Helgen har även bjudit på födelsekalas. Wilma fyllde tre år i fredags och hon har fått sin efterlängtade cykel. Lyckan är total när hon får komma ut och cykla, hon cyklar även inne i vardagsrummet. Ute får hon upp sådan fart att Staffan måste jogga bredvid cykeln, det är alltså omöjligt för mig att hänga med trots att jag har en rullator som gå hjälp (jag lägger in bilder från födelsedagsfirandet senare). Ett stort tack till Wilmas farmor som bakade den godaste prinsesstårta jag någonsin har ätit (det får du göra fler gånger). Av gammelfarmor fick Wilma en hundralapp som hon fick med sig till leksaksaffären igår, stolt var hon när hon fick välja och betala leksakerna själv. Hon handlade kläder och nappar till sin docka.Själv försöker jag att vara med på så mycket jag orkar. Jag har börjat sitträna och det känns att man har opererat sig där bak, men det går framåt idag orkade jag sitta med och äta lunch och igår satt jag med och åt tårta. Jag känner att jag blir starkare för varje dag som går, men smärtan sitter i och det kommer den nog att göra i någon vecka till i allafall. Det känns i hela kroppen att man har kommit hem, men det är superskönt att vara hemma. Jag har verkligen saknat min lilla familj.

... äntligen hemma och det är riktigt skönt. På dagens schema står det bland annat promenad runt huset och sitträning. När det gäller sitträningen har jag suttit i köket och ätit frukost och jag ska försöka vid lunch oc middag med. Promenaden vet jag inte riktigt hur jag ska få till, portarna där nere är lite tunga, men det går nog.Mina katter tycker att livet är toppen nu när matte är hemma, både Ragnar och Doris är hos matte hela tiden och tycker att jag inte ska gå utanför lägenheten. Jag har verkligen saknat dem och det märks att de har saknat matte.Wilma har sovit hos farmor natten till idag så hon vet inte om att mamma är hemma, men ikväll kommer hon och farmor hit och det ska bli kul att se Wilmas reaktion. Idag fyller Wilma tre år och vi ska fira henne imorgon med prinssesstårta och paket...