Varit en ganska bra dag. Ångesten har inte slagit till en, magen lever sitt eget liv. Men annars har dagen varit helt okej.


Imorgon ska vi fixa med Wilmas kalas, det blir några veckor för tidigt men jag vill gärna vara med. Det finns inga garantier för att jag kommer att orka, men chansen är betydligt större än om vi väntar till 20 maj. Vi ska även lämna in en intresseanmälan så hon kan börja dansa till hösten. Dotra ska även iväg till knatteskutt en sväng på morgon och jag ska vara en olydig mamma och titta på hela tiden :).

Varit en ganska bra dag. Ångesten har inte slagit till en, magen lever sitt eget liv. Men annars har dagen varit helt okej.


Imorgon ska vi fixa med Wilmas kalas, det blir några veckor för tidigt men jag vill gärna vara med. Det finns inga garantier för att jag kommer att orka, men chansen är betydligt större än om vi väntar till 20 maj. Vi ska även lämna in en intresseanmälan så hon kan börja dansa till hösten. Dotra ska även iväg till knatteskutt en sväng på morgon och jag ska vara en olydig mamma och titta på hela tiden :).

Inget grillande idag. Vädret var inte riktigt på vår sida. Mat blev det ändå, men absolut inte riktigt samma smak som om det vore grillat. Imorgon ska vi ge oss ut på jakt efter rå fläskkorv så jag kan göra min korvgryta.


Idag har vi fått blommor, olivträd och massa praliner. Men det allra bästa är att Staffans mamma och bror är här på besök. Staffan har varit iväg och slagit lite på rangen. Wilma har blåst såpbubblor och byggt lego. Jag har njutit av att vara med min familj.

Idag är det lördag. Solen skiner och har vi lite tur blir det grillning. Tänk att det kan vara ansträngande att äta frukost. Ja, ja, jag får vila till en polisskolan film. Om orken räcker till blir det säkert annant pyssel också. Försökte mig på sovmorgon idag, men det är totalt lönlöst. Vaknar när medicinen ska tas.


Någon av mina kompisar gjorde en jämförelse mellan det jag genomlider och en långsam tortyr. Jag har aldrig blivit utsatt för tortyr, men jag vet att ingen människa ska behöva gå genom det här. Som mamma vill man skydda sitt barn från just sådana här saker, vilket jag inte kan. Det gör väldigt ont i mamma hjärtat. Nu vet jag att Wilma har en jättebra pappa. Han kommer att skydda och stötta henne på ett supersyggt sätt. Hon har även alla andra nära och kära. De kommer inte att bli ensamma, även fast mamma försvinner.


Vi har planer på att tidigarelägga Wilmas 5-årskalas. Ska kolla upp lite saker. Wilma vill gärna vara på leklandet. Hoppas jag orkar vara med. Vet att vi har människor runt oss som gärna hjälper oss att ro iland detta.


Tack för att ni orkar läsa min blogg. Jag vet att den är tung att läsa. Men jag använder den för att skriva av mig. Men jag uppskattar att ni finns därute för mig och att ni hjälper mig att hålla mig på jorden i allt det här svåra. Ni är bara bäst.

... Och en dag sen jag fick min diagnos. Fram tills strålningen startade gick allt i ett. Jag fixade och donade inför min egen bortgång. Idag känns det lika jobbigt, lika ångestfyllt och förbannat tråkigt. Men det börjar komma in en känsla av att jag kan inte göra mer än försöka leva här och nu. Tillsammans med mina nära och kära. Fortsätta så länge jag orkar att finnas där för Wilma. Jag får vänja vid att kroppen inte fungerar som den ska, för det gör den absolut inte. Var länge sen jag var vältränad, men en vecka på sjukhus samt strålningen betyder att det inte finns många muskler kvar. Min sköterska har varit här idag, det känns tryggt. Hon ordnar och fixar det viktiga. Och hon tycker om våra katter, vilket är väldigt viktigt för mig. Hon kommer tillbaka igen på måndag.


Idag har mina släktingar ringt till försäkringskassan ang närstående penning. Jag måste uppenbarligen godkänna personerna som vill vara i min närhet när det blir dags. Jag blev glatt överraskad när man även kunde välja nära vänner. Närstående penning innebär att de kan vara med mig och få lite ersättning från försäkringskassan.


Imorgon kommer svärmor och Staffans bror på besök, ska bli roligt. Hoppas att vädret tillåter lite grillning. Wilma har beställt hamburgare. Dotra har pysslat med sin älva i princip hela dagen, skönt att se hennes glädje. Undrar om Wilma orkar morgondagen, hon ligger i soffan och läser en barbietidning.

... Är det ingen bra period. Kroppen orkar ingenting och man mår helt enkelt riktigt dåligt. Wilma beordade mig att lägga mig i sängen en stund. Sen framåt kvällen innan ångesten kommer är det ganska okej en liten stund. Det är allt tur att Wilma finns, men ibland är det riktigt jobbigt eftersom man vet att det bara är för en begränsad tid jag får vara med. Men för hennes skull är det viktigt att vi gör det så vanligt för henne som det bara går. Hon kommer att märka så småningom att det är dags, men hon kan inte vara orolig och ha ont i magen innan dess. Hon känner av spänningarna och smärtan här hemma, men hon är som vilken snart femåring som helst. Hon planerar för halloween, julen och allt roligt i sommar.


Wilma har fått en leksaksälva idag när hon. Just nu fixas det med en krona till älvan. Sambon varit och fixat lite fredagsmys. Den lilla potatisgratängen blev förresten riktigt god. Alldeles lagom stor. Kronan är klar och polisskolan 3 slutar snart...

Idag valde Wilma att stanna hemma från dagis. Vi har haft besök så femåringarna bakade en jättegod smulpaj. Alltid trevligt att träffas Heléne. Sambon har tagit med Wilma upp på stan. Tror att en leksak hägrar.


Idag har jag bestämt mig för potatisgratäng, världens minsta grätäng är gjord eftersom sambon går på lchf och Wilma vill helst ha vanlig potatis. Men det blir nog gott. Disken får vänta. Vi skylla ha investerat i diskmaskin, men, men... Disken är nog kvar om några timmar.


Idag har även min dagsköterska varit på besök, hon påminde att mina nära och kära måste söka närstående penning på försäkringskassan. Vi pratade också om nedtrappning av kortisonet, vilket skrämmer eftersom den har hjälpt mig med värken. Skönt med vila, men nu börjar soffan bli hård. Bäst att passa och vila när stumpan är borta, men hon tycker attt det är okej att mamma vilar även när hon är hemma.


Nu komedi tillbakagång stan. Undrar vad det blev.

Försöka att leva som vanligt är inte lätt. Dels är kroppen helt slut efter strålning och sjukhusvistels och dels mår man kass psykiskt. Trots att dagen har varit en bra dag, så kommer alla tankar lite då och då. Kvällarna är värst, då kommer verkligen ångesten smygande. Speciellt om man har, som jag varit dålig på att vila under dagen.


Har fortfarande svårt att släppa taget om hur det ska gå för Wilma och hennes pappa. Hur ska de stå ut med mig? Jag försöker fungera som vanligt, men det går inte riktigt.