Idag kommer mamma på besök (har väntat sedan i tisdags på att hon ska komma). Vi ska äta lunch på stan och sedan ska vi hämta Wilma så hon får se hur det är på Wilmas dagis. Mamma stannar tills på söndag och hjälper mig och håller mig sällskap eftersom Staffan ska till Växjö på kurs. Då mamma är på plats kommer Wilma att få vara hemma från dagis imorgon och få riktig kvalitetstid med mormor. Mamma kommer även att ha några pussel med sig så att jag har något att pyssla med när jag går hemma (jag kan ju inte skriva inlägg hela tiden   ).

Jag är grymt trött på att vänta på att behandlingen ska ta fart ordentligt, jag har några läkarbesök och provtagningar kvar innan de kan sätta igång med allt. Läkarna ska även göra olika behandlingsfält för strålningen så att det blir rätt. Det värsta med väntan är att man inte kan gör någonting åt situationen själv utan man är utlämnad till att andra ska ordna saker åt en. En annan sak som börjar kännas jobbigt är att det faktiskt gör ont, men det är en smärta som jag kan stå ut med och den går fortfarande bort med alvedon och voltaren.

Nog med klagan, jag mår faktiskt ganska bra och jag har bestämt mig för att fixa det här. Så är det bara!!!

 

Malin Barkman

13 januari 2011 12:14

Visst fixar du det! Men du får klaga ibland också. Tänker på dig. Kram!

Magdalena Svensson

13 januari 2011 16:06

Man kan inte alltid vara tapper och optimistisk, jag tror att det är bra om man ibland får klaga och muttra :)

 

MIa

13 januari 2011 16:31

Klaga på du bara, det är gott att lufta lite, då blir man ju en trevligare människa mot andra senare. Jag tänker också på dig, detta fixar du, det är jag helt säker på. Kramen

Magdalena Svensson

13 januari 2011 17:58

Kramis tillbaka

 

Eva A

17 januari 2011 18:30

Det här är din blogg, du får skriva och gnälla hur mycket du vill! Kram

Magdalena Svensson

17 januari 2011 21:01

Det är aldrig bra att vara för gnällig :) Men ibland måste man få gnälla och tycka att livet är pest och pina...

Hoppas att allt är bra med er! krama de små från mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det 9 år sedan, du var tvungen att lämna oss på jorden, för att bli en ängel på månen.. Min lilla docka, jag saknar dig så, när jag tittar upp på det mörka himlavalvet och ser både stjärnor och den vackra månen som pryder den svarta himlen, ...

Hipp hipp hurra på din födelsedag. I dag blir du en gammal tant hela 50 år... Det är verkligen synd att du inte finns här i bland oss, och vi tänker på dig varje dag. Vi har pratat om dig hela dagen och ätit maten som du älskar.Tittar upp på månen...

Idag är det 8 år sen,som du var tvungen att bli en ängel på Månen. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, min lilla docka. Inte en dag som jag undrar hur det hade varit, om du fortfarande fanns här hos oss. Det värker i mitt hjärta av längt...

Idag är det 6 år sedan du var tvungen att lämna oss alla fast jag vet att du inte ville göra det... Saknaden efter dig min lilla docka är lika stor som då.. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar hur du har det.. Där borta på Må...

För fem år sedan i dag var du tvungen att lämna jorden för att bosätta dig med de andra änglarna runt omkring i världen. För att du blev sjuk och att det fanns inget läkarna kunde göra så att du kunde leva vidare bli frisk. Saknaden efter dig syrra...