Ni anar inte hur tråkigt det är att vara hemma, i allafall just nu. Tiden går väldigt sakta och tv-programmen är totalt värdelösa. Försökte mig på en promenad här om dagen, men magen var inte riktigt på samma våglängd som jag så det var bara att ta sig hemåt igen. Det allra jobbigaste med att vara hemma och absolut det tråkigaste är att man inte har kontakt med det verkliga livet. Och då menar jag det liv man har när man arbetar och träffar kollegor och vänner. Visst är det skönt ibland att vara hemma, men inte under en så lång tid som den här sjukskrivningen varar. Visst var jag hemma med Wilma, men då gick man på babyrytmik och träffades i mammagruppen. Nu får man vara glad om man orkar med familjelivet.  

Imorgon ska jag magnetröntgas igen. Hoppas att tumören har krympt. Känner att jag behöver ett positivt besked. Den 26 april ska jag träffa läkaren på Karolinska i Solna och då får jag väl reda på när och om en operation blir av. 

Igår på skrev jag att Wilma var till skopunkten och införskaffade sig tre par nya skor och ett av dessa par skulle hon ha idag när hon gick till dagis. Tyvärr var det inte gummistövarna utan de ljusa joggingskorna. Men jag kan garantera att de gick superbra att hoppa i vattenpölar med.