... är det dags att lämna sjukhusets trygga värld och fara hemåt. Mycket är det som ska klaffa när man ska bege sig hemåt, eller vad sägs om följande: stomimaterial (fixat), smärtstillande(ej fixat), hjälpmedel att få på sig byxor (ej fixat), packa (ej fixat), rullator (fixat), liggande transport + bärhjälp (ej fixat trots att Staffan fixar hem det mesta), katetern (har inte träffat urologen)... Tänk vad man måste tjata för att få det man har rätt till trots att man ligger på sjukhuset. Trots allt tjat har det varit helt okej att ligga på hemmaplan trots att jag kände mig mer omvårdnad på Karolinska. När det gäller maten kan jag säga att den är helt klart okej...Wilma har tjuvstartat paketöppnnde idag, Wilmas moster och kusiner hade skickat med paket... En badrock och ett bollspel. Gissa vilket Wilma gillade bäst!

Nya vänner kan man få på olika sätt. Man kan tii exempel träffa nya vänner på sin arbetsplats, i mammagruppen etc. Men man kan även få nya vänner när man genomgår sin livs största kris. När jag skulle läggas in på Karolinska i Solna så trodde jag inte att jag skulle få en ny vän, men det fick jag. Vi opererades samma dag (inte för samma åkomma) och vi hade turen att skrivas ut från Karolinska samma dag. Eftersom vi låg på samma rum kunde vi peppa varandra i både med och motgångar och vi kunde även ligga och snacka skit på kvällarna (när vi kände att vi orkade). Jag kan säga att det är lite tomt här på Karlstads lasarett när jag inte har min rumskompis att prata med...Wilma tycker nog att det snart är dags för mamma att komma hem. Både igår och idag ville hon stanna kvar hos mamma. "jag kan sova här" säger hon och pekar på sjukhussängen. Igår när hon kom på besök hade hon plockat maskrosor som hon hade med sig och idag hade hon målat en bild. Det är skönt att vara på hemmaplan och kunna träffa sin familj varje dag, men det gör ont i mammahjärtat när Wilma vill att jag ska följa med hem och hon förstår att mamma inte kan.

... är det att vara på hemmaplan. Just nu känns det helt okej att vara kvar på lasarettet över helgen, känner att jag har blivit starkare och starkare. Wilma och Staffan tittar in varje dag och myser och busar, vilket är riktigt skönt eftersom jag saknade dem riktigt mycket när jag låg på karolinska. Mina kära arbetskollegor har också tittat förbi och förgyllt min tillvaro...

Det var ett tag sen sist. Operationen har gott bra och det verkar som de har fått bort allt med god marginal. Nu är det alltså dags för återhämtning, jag tar små steg framåt och blir starkare för varje dag. Men verkligheten har verkligen kommit ikapp mig och så mycket som jag har gråtit nu har jag inte gjort sen jag fick dagnosen..Nu till något roligt. Wilma har lärt sig cykla med!!! Snacka om att jag är stolt över min lilla tjej som börjar att bli stor.

Nu är det snart dags. Idag skrevs jag in på Karolinska, Solna och imorgon är det dags för operationen. Just nu känns det faktiskt ganska bra, jag känner mig väl omhändertagen och trygg, personalen här är proffesionella och de som ska operera mig imorgon är bland de bättre kirurgerna i Europa (och världen). Wilma, Staffan och Wilmas farmor har varit med mig hela dagen idag och Wilma verkar ha fullständig koll på vad som kommer att hända med mamma. Wilma har med stort intresse följt blodtryckstagning och ditmålning av prickar och streck på min mage.Det som känns allra bäst är att tumören inte har spridit sig!!!!!!!

Nu börjar jag bli lite smått nervös inför torsdagens operation. Mest nervös är jag inför själva narkosen,  jag intalar mig själv att det kommer att gå bra. Efter operationen kommer jag att vakna upp till en vardag som stomiopererad, men det kommer också att gå bra. Vi har pratat med Wilma om att jag kommer att ha en påse på magen och hon har tagit till sig informationen som en treåring gör.

Den här helgen har ägnats åt billtvätt, funderingar på vad som ska med till Karolinska och mycket gos med Wilma, Staffan och katterna.

Då har man varit på planeringsmöte på Karolinska i Solna. Jag kommer att läggas in den 4 maj och opereras den 5 maj. Hur länge jag blir kvar där beror lite på hur jag läker efter operationen men 1 vecka blir det ialla fall. När det gäller frågan om tillfällig eller permanent stomi så har jag och läkaren bestämt att det ska bli en permanent stomi, vilket känns helt okej. Chansen att inte få en bra funktion efter den tillfälliga stomin är så pass stor att jag inte ens övervägde den möjligheten. Något besked på röntgenundersökningen har jag inte men det får jag nog innan operationen.

Efter operationen kommer jag inte att få bära någonting på minst 8 veckor... Det kommer att bli jobbigt... 

Skärtorsdag: Dagen inleddes med påskparad på dagis. Wilma var en jättesöt påskkärring, ialla fall när jag lämnade henne på dagis. När jag hämtade henne var hon en jättesöt, smutsig påskkäring :)  På eftermiddagen fikade jag och Wilma med Eileen och Benjamin. Sedan träffade jag mina kära arbetskamrater.

Långfredag: Mamma, Frank och min morfar kom på besök ooch lurade iväg oss en stund på trav. Mysigt att sitta och titta på folk och hästar medans Wilma och Staffan for runt i barnhörnan.

Påskafton: Påsklunch hos svärmor ute på Värmlandsnäs. Alltid mysigt att vara ute på landet. Wilma älskar att strosa omkring.

Påskdagen: Idag har vi åkt karusell och handlat ballonger .... Alltid kul med marknader :)

Annandag påsk: Är det imorgon och då ska vi ta oss till Frövi och umgås med hela familjen därborta.