En bloggläsare

21 juli 2013 19:10

Ni ska ju orka. Allihopa. Inte konstigt orden tryter.
Jag har suttit så med min man.
Men inget är det andra likt.
Ni gör ert bästa i den situation som är. Och det känner fina Magdalena.
Hjärtekramar, Gerd ♥

Kristin

21 juli 2013 20:43

Jag känner inte Magdalena men tänker på henne och er varje dag. Har följt den är bloggen länge. Massa kramar till er!

Bea

21 juli 2013 22:04

Jag tycker du gör det så bra, sååå, Lillsyrran. Måste vara jättesvårt att skriva i din situation, men jag har hela tiden beundrat din syster för hennes styrka, och jag tycker ni runt om henne verkar enastående, ni med...

Staffan känner jag ju redan, och VET att han är enastående; ge en styrkekram till honom och fortsätt vara så kärleksfulla mot Magda som ni är! ;-)

Jag följer er blogg, och blir så glad när jag ser att ni fått ÄNNU en dag tillsammans... ÄNNU en dag att visa Magda hur otroligt högt älskad hon är! Jag är helt säker på att hon känner kärleken starkt, den slår t o m emot mig från bloggen.
Och den värmer oss läsare... :)

Skickar Er Alla en varm kram, från Bea <3

Jenny

21 juli 2013 23:51

All kärlek och ljus till er i denna tunga stund. Finns inga ord som riktigt beskriver den vanmakt man upplever när cancer slukar våra kära. Tillsammans är ni starka och för alltid finns kärleken mellan er, i detta tunga.... <3

Anja

22 juli 2013 21:28

Ni är så fantastiskt starka allihop och jag förstår att ni går igenom nåt oerhört jobbigt just nu. Ni vet att värsta skall hända snart, men inte när..Inte den värsta fiende vill man ju skall vara med om det som ni genomgår, och Magda sen, min goa medarbetare, som har hjälpt mig så mycket då det har kört ihop sig. Ingen har som hon, kunnat se utvägar och lösningar på mina problem! Ge henne en kram från mig och viska i hennes öra att jag har uppskattat henne nåt så oerhört under vår tid tillsammans, inte bara som kollega utan också som vän även om vi inte han lära känna varann så länge som man skulle vlija!
En massa kramar till er från mig!

Helene

22 juli 2013 22:29

Vet du Therese, det är så många som är så oerhört tacksamma för att ni orkar dela med er av sorg och tankar och händelser kring Magdalena. Det märks att du skriver från hjärtat och jag läser varje inlägg många många gånger. Ni finns där för Magdalena på ett fantastiskt sätt men glöm för allt i världen inte att krama varandra också mitt i detta svåra. Har nog aldrig känt mig så hjälplös och otillräcklig som jag gör i detta, känslan av att inte kunna göra något hur mycket man än vill.... Ni finns alltid i mina tankar! <3

Affi

23 juli 2013 21:08

Jag läser bloggen och får tårar i ögonen varje gång,..träffade Magdalena som kollega på jättesten för några år sedan (vi började samtidigt och var nya båda två) och Staffan har jag haft som mattelärare på Åsfjädern. Jag lider mer er och tycker att ni klarar av den här olidliga situationen enastående.