Idag efter dagis ville Wilma verkligen hälsa på mamma. Både gos med mamma och bus med sköterskorna blev det. /Staffan

Idag är det 4månader sen min syster fick sin diagnos.
Dessa fyra månader har varit en känsloladdad tid.
Med både förtvivlan skratt och gråt.
När min mamma ringde till mig och sa att det är kört Therese var den värsta dagen i mitt liv.
Vi alla tycker att det är så ofattbart det som sker/ och kommer att ske.
Så ung,sökte hjälp för att hon hade så ont i huvudet och såg dubbelt.
Där fick hon veta att hon skulle bli en ängel inom kort.
Att det inte fanns någonting att göra.
Stålas sex gånger sedan är det bara att vänta..
Det är väl väntan som är jobbig även för syrran och samtidigt för hos anhöriga.
Det är svårt att veta vad man ska säga eller göra för att underlätta för syrran.
Men jag tror att vi gör det rätta i alla fall.
Att finnas där.
Alla vackra kommentarer ni skriver på hennes blogg värmer våra hjärtan.
Att veta att syrran är så omtyckt är helt enkelt underbart.
Kramar i massor/Lillsyrran.