... har det varit hemma hos familjen Svensson/Nilsson. I fredags kväll kom Wilma hem och upptäckte att mamma var hemma. I glädjen av att se varandra så tänkte varken jag, Wilma eller Wilmas farmor att vår rymningsbeägna katt Ragnar smet ut. 4 timmar senare saknade jag honom och Staffan hittade Ragnar i rabatten utanför. Någon hade släppt ut honom genom porten. Ni kan tänka er att lyckan blev total när Ragnar kom hem. Vår andra katt Doris har haft några problemfyllda dagar då hon har svårt att acceptera Ragnar, hon morrar och går undan. Men idag har det gått lite bättre.Helgen har även bjudit på födelsekalas. Wilma fyllde tre år i fredags och hon har fått sin efterlängtade cykel. Lyckan är total när hon får komma ut och cykla, hon cyklar även inne i vardagsrummet. Ute får hon upp sådan fart att Staffan måste jogga bredvid cykeln, det är alltså omöjligt för mig att hänga med trots att jag har en rullator som gå hjälp (jag lägger in bilder från födelsedagsfirandet senare). Ett stort tack till Wilmas farmor som bakade den godaste prinsesstårta jag någonsin har ätit (det får du göra fler gånger). Av gammelfarmor fick Wilma en hundralapp som hon fick med sig till leksaksaffären igår, stolt var hon när hon fick välja och betala leksakerna själv. Hon handlade kläder och nappar till sin docka.Själv försöker jag att vara med på så mycket jag orkar. Jag har börjat sitträna och det känns att man har opererat sig där bak, men det går framåt idag orkade jag sitta med och äta lunch och igår satt jag med och åt tårta. Jag känner att jag blir starkare för varje dag som går, men smärtan sitter i och det kommer den nog att göra i någon vecka till i allafall. Det känns i hela kroppen att man har kommit hem, men det är superskönt att vara hemma. Jag har verkligen saknat min lilla familj.