Min torsdag har bestått av att sova på soffan halva förmiddagen, andra halvan av förmiddagen har jag funderat på om jag måste gå upp. Efter lunch var tankegångarna de samma förutom att jag fixade matsäcken till sommarfesten på dagis samt gjorde mig lite presentabel.


När vi väl kom till sommarfesten på dagis kände jag mig piggare och orkade vara med, även om jag mest satt på en bänk. Vi hade matsäck med oss och det bjöds på tårta. Barnen har ätit popcorn, busat runt med både föräldrar och barn. Det fanns även möjlighet för barnen till ponnyridning. De stora barnen (födda -08) fick en blomma och ett kort som ett tack för den här tiden. De byter avdelning och fröknar till hösten.

Nu börjar det kännas jobbigt att vara hemma. Jag är helt klart för social för att bara ligga som en padda och titta på TV. Jag saknar det sociala liv som arbetet för med sig. Jag saknar att diskutera både med personal och elever. Jag saknar att bjuda hem mina kompisar på fika (ni får jättegärna komma på fika bara ni hör av er först). Visst älskar jag mina katter men de är dåliga på att diskutera, allt matte gör är bra så länge de får mat och gos. Det största problemet är att jag kroppsligt inte orkar med för mycket utan måste vila, och det blir mer vila för varje vecka som går (ibland dag). Detta gör att det är ett litet äventyr att ta sig ut. Men det fungerar tack vare färdtjänsten och ett jäklar anamma.


Jag har också tröttnat på att vänta. Vänta är det värsta som finns, det har jag alltid tyckt. Tycker inte om att vänta på exempelvis försenade tåg och bussar. Och nu måste jag vänta på något som kommer att hända men jag vet inte exakt när, men jag känner mig kroppsligt svagare. Vilket jag ser synliga bevis för varje dag inform av rullstol (inte använd än), förhöjning till toalettsitsen samt färdtjänsten. Som tur är finns det lite datum framöver att se framemot, så det blir inte bara negativa tankar. Vilket det inte kan bli med en fem-åring i hushållet. Stumpan ser till att vi verkligen lever här och nu.


Imorgon eftermiddag har de sommarfest på dagis. Mycket aktiviteter kommer det att vara både för barn och vuxna. Jag tror jag vet var stumpan kommer att vara: vid ponnyridningen. Det hela kommer att avslutas med fika på barnens respektive avdelning, både sambon och jag ska ta oss dit. Ska bli riktigt kul.

Vill man inte lägga ut pengar på nya kläder som man egentligen behöver är det mycket enklare och roligare att fixa naglarna. Tack Ann på salong Aqua.

Idag har jag och sambon varit på dotras utvecklingssamtal. Känns lite tråkigt,men det var nog det sista utvecklingssamtalet jag är med på. Men jag kan säga lillstumpan att mamma har njutit varenda minut på alla samtal vi har varit på. Det har bara varit positiva ord i från fröknarna, du är en bra kompis, du hittar på olika lekar och du har ett lugn kring dig vilket gör att det är svårt att missförstå dig. Självklart är du envis och temperamentsfull. Jag tror att du har ärvt alla mammas och pappas bra egenskaper. Wilma, du skulle bara veta att mamma höll på att bli kvar i soffan. Pappa fick hjälpa mig upp.


Jag är lite orolig inför natten. Har fortfarande ont i ryggen. Men jag kan inte göra så mycket mer än ta värktabletter, använda vetekudden samt smörja med voltaren. Hinner som tur är vila på förmiddagen innan jag ska fixa naglarna. Tur att man har blivit beviljad färdtjänst.

Vaknade vid halvsex-tiden av att det högg till mellan skulderbladen och följden av det är att jag inte får luft och paniken kommer. Jag tog mina värktabletter lite tidigare och den akuta smärtan hade försvunnit när dotra kom upp och skulle göra sig iordning till dagis. Jag passade på att äta lite frukost och nu har jag sovit två timmar på soffan, välbehövlig sömn kan jag säga.

Tankar som far iväg precis när man ska sova är inte så bra, men det är då de kommer. Hur ska man kunna lämna " sin allra bästaste vän" och hur ska dotra kunna släppa iväg "sin allra bästaste vän"? Hur ska man kunna lämna det bästa som har hänt mig, och då menar jag både när jag träffade sambon och när Wilma kom till oss? Vem ska mysa i soffan med Wilma, vem ska pussa Wilma i pannan när hon har ont? Hur förklarar man för en femåring att det är mammas sjukdom som gör att mamma är trött och orkar inte vara den mamma hon vill vara. Hur förklarar man att det är mammas sjukdom som gör att mamma måste lämna dig iförtid även fast det inte är vad mamms vill. Den som tar det här bäst är Wilma, det kan bero på att hon har trygg i sig själv. Hon är en självständig person och mycket bestämd fröken. Då vi som familj har vi valt att ge dotra en så " vanlig" vardag möjligt och jag tycker att vi har lyckats med det. Självklart finns det dagar som det pratas mer månen och att mamma kommer alltid finnas i Wilmas hjärts.
.


JAG VET ATT MIN SAMBO TILLIKA WILMAS PAPPA KAN TA HAND OM SIN DOTTER. DET HAR HAN MITT FULLA STÖD. HAN ÄR EN VÄLDIGT BRA PAPPPA. Han behöver lära sig att använda tejp och plåster.



Hade jag vetat hur jag kommer må några veckor framöver så jag velat åka med den stora båten med Wilma en gång till, och jag hade bokat in en badsemester eftersom vi hade det så mysigt i Turkiet. Just nu känns det lite jobbigt att bara ta sig till badhuset. Trots att Wilma pratar om det varje dag. En sak till jag som jag länge har velat gjort; En tatuering , en pinvin, mitt favoritdjur och de är tänk nere på fotleden.

Då var det dags att sova efter en händelserikdag. Som vanligt blir det väldigt tomt när mamma och syrran åker hem, men vi träffas i helgen igen om inget annat inträffar innan dess. Vill egentligen att mamma ska vara här jämt, men vi skulle nog tröttna på varandra efter några dagar.


Imorgon kommer sköterskan på besök och dagen avslutas med ett utvecklingssamtal på dotras dagis.


Förresten katterna har det lite jobbigt just nu. Deras matplats har blivit förflyttad, inte bara till en annan del på golvet utan även upphöjd så att jag ska kunna ge om mat. Det medförde att deras klösbräda också har blivit flyttad. Klösbrädan har de hittat. Matplatsen är inte riktigt till belåtenhet. Men det blir nog bra till slut.

Idag har vi haft besök av mamma, syrran och Mikaela. Jag och mamma har plockat i min garderob, det har blivit städat i stumpans rum, katternas matplats har kommit upp en bit. Tack mamma för hjälpen. Självklart har sambon varit med och fixat :) Men det roligaste idag är att stumpans cykel är ihopsatt och alla har varit ute och hejat på Wilma samt haft glasspaus. Kan säga att Staffan har fått springa.


Vila blir det resten av kvällen. Och lite kvällsmatm