Det har varit tungt några dagar. Mycket tankar som far runt samtidigt som man är förkyld och trött. Tröttheten är värst. Jag vet att jag måste vila, men om jag inte får sova ordentligt på natten så ger vilan på dagen inte så mycket. Insomningstabeletten jag har slutar verka någon gång mellan tolv och två på natten och även fast jag tar en till lugnande så brukar resten av natten bestå av osammanhängande sömn. Allt det här sammantaget gör att jag inte orkar vara med dotra och blir lätt osams med hela familjen och då inkluderar jag även mina katter.



För att överhuvudtaget orka med dotras inskolning imorgon och ha några krafter kvar efter två timmar på dagis har jag, för första gången i mitt liv, beställt färdtjänst. Och då har jag arbetat inom åldringsvården (hemtjänst och servicehus) innan jag blev lärare. Det tar ungefär fem minuter från dörr till dörr med färdtjänsten och kostar 32 kr enkel resa, men det är det värt om jag orkar mer när jag kommer fram.

På förmiddagen idag har familjen varit på inskolning till storbarnsavdelningen på förskolan. Vi ska dit imorgon också. Egentligen startar inskolningen den 23 maj men på grund av omständigheterna så har Skogstjärnan löst det så här för att jag ska orka vara med. Stumpan kommer så klart att vara med de andra när deras inskolning börjar.


Resten av dagen har jag tillbringat i soffan, ibland sovandes och ibland är det tv:n som lockar. Sköterskan har ringt och vi har kommit överens om att jag fortsätter med 6 + 6 kortisontabletter och att jag dricker kontrastvätskan hemma inför röntgen, kommer inte att fixa två timmar i ett väntrum. Förkylningen vill inte riktigt ge sig, men jag fortsätter med nässpray och hostmedicin.

Igår kväll blev det lite problem med dubbelsängen. Vi har höjt den för att det ska vara lättare för mig att ta mig ur sängen. Och allt har fungerat tills nu, benet mitt under sängen är inte alls med på noterna. Detta gjorde att jag och Wilma bäddade ner oss i bäddsoffan, jag har faktiskt sovit lite bättre i natt trots många vakna stunder.

... om jag kommer att sakna någon när jag har blivit en ängel. Kommer jag att göra det så kommer det att bli grymt jobbigt att vara en ängel,bara vetskapen att de som är kvar här nere kommer att ha tröst av varandra men jag kommer inte att ha någon. Jag vet innerst inne att jag inte kommer att sakna någon, men just nu är det väldigt jobbigt.

Värmlandsnäs

Fram till klockan halv ett i natt sov jag gott så ca tre timmar i sträck har jag sovit. Fick tipset av min sköterska att om jag vaknar vid den tiden kan jag ta en sobril till så blir det lättare att somna igen. Det har fungerat i två nätter men inte i natt. Det känns som jag har vaknat minst en gång i timmen, vilket är frustrerande för natten blir väldigt lång. Jag har till och med vaknat före katterna de tittar på mig och undrar om de också behöver gå upp. Doris har redan somnat igen. Ligger väl kvar i sängen en stund till, lite vila blir det väl. Har haft problem med att få en sammanhängande nattsömn sen jag blev sjuk. Insomningstablettens effekt varar bara några timmar och jag tror att jag är ganska lättväckt med en fem-åring och två katter i hushållet, varav den ena katten snarkar. Får prata med sköterskan igen. Får helt enkelt vila mer under dagen.

Tänk att det alltid svårare att vila på någon annans soffa, får helt enkelt vila sen. Är hemma hos Wilmas farmor och där vi har ätit god mat och efterrätt. Tittat på kycklingar och hönorna. Hälsat på hunden Morgan och Wilma har fått en jättefin mössa som farmor har gjort.


Idag lyckades jag sätta mig på golvet, vet inte riktigt hur det gick till. Men med för lite rumpmuskler och svanskota gjorde det lite småont. När jag satt där kom nästa chock, hur skulle jag komma upp. Sambon var ute på sin löprunda och var längst bort på sin tur, jag fixade upp mig själv med hjälp av rumsbordet. Alternativet hade varit att stanna på golvet tills sambon kom hem efter typ 20 minuter. Tror att minskningen av kortisonet har en viss effekt på mina muskler, men jag tror inte att jag gör ett nytt försök.

Självklart har jag fått lida lite för att jag inte vilade tillräckligt igår. För utom Wilmas tandläkare besök och fika nere hos vår lokala frisör har jag sovit till och från på soffan. Är fortfarande väldigt trött. Hittade lite jordgubbar, säkert smaklösa, men de duger till kvällsmat.


Men jag har också blivit riktigt överraskad. Mitt under middagsbestyren ringer det på dörren och in kommer några av mina gamla elever från Norrstrand. Jag kan säga att ni har helt klart gjort min eftermiddag och kväll. Tack alla i klassen för blommorna och kortet.


Jag vill bara säga till alla mina elever som jag har haft äran att lära känna under mina år som lärare. Det är ni som har gjort att jag har älskat mitt yrke som lärare trots att jag har tjatat på er, skällt på er och berömt er. Jag har också haft förmånen att på de skolor jag har arbetat fått arbeta med väldigt bra kollegor som har bidragit till den jag är idag. Jag ångrar absolut inte att jag omskolade mig från undersköterska till lärare.