Idag efter lunch var Wilma och jag tvungna att göra något roligt, mest för att mamma inte ska vara den tråkiga som bara vilar och tjatar. Så vi bestämde oss för att göra lite chokladmuffins till morgondagens främmande. Mitt i allt vispande kom jag på att jag saknar en elvisp, men med god hjälp av dotra fick vi ihop det. Nu ska det provsmakas.

Sömntabletterna gör helt klart att jag sover mycket bättre på natten, men tyvärr blir jag lite tröttare på förmiddagen. Men förmiddagarna har har varit jobbiga hela tiden så det är faktiskt ganska okej.


För att få lite vila så åkte sambon och dotra till Ikea. Dotra för att leka och sambon för att inhandla lite småsaker. Jag har sovit en stund, förberett middagen och intagi soffläge igen.

har kommit. Metallicblå ram och god sittkomfort. Ragnar har även testat om det fungerar för katter att sova på sitsen. Det fungerar ypperligt. Arbetsterapeuten som kom hit med den fick en fin teckning av Wilma.


Lite mindre sömn i natt har det blivit, men efter lite sömn under dagen så har det gått bra. Verkar som om pirrningarna i ansiktet hänger ihop med vilan. Vi har haft trevligt besök från Frövi. Vi har inhandlat en cykel till Wilma på femårsdagen. Cykeln är röd med svarta nyckelpigor på.

... en lång dag har jag äntligen intagit soffan. Idag har vi hunnit med att handla kläder samt en ny jacka till mig och en dammsugare, ätitit lunch på Mac donalds, varit med goda vänner i Mariebergsskogen och träffat på andra goda vänner. Middag hemma och test av den nya oranga dammsugaren.


Trots att dagen har varit lång så har det gått bra, har mest suttit still. Fotlederna har börjat krångla igen, hostan och nästäppan håller i sig. Men det känns om att morgondagen kommer att gå i vilans tecken, vilket behövs efter den här dagen.

Vi börjar sakta men säkert närma oss datum och månader jag inte trodde att jag skulle få uppleva. Det är mycket som händer i mitten och slutet på maj. Staffan ska springa Göteborgsvarvet den 18:de, stumpan fyller år den 20:de, jag ska på röntgen den 23:de, förhoppningsvis kommer vi iväg på goda vänners bröllop den 25:e och sist är jag inbokad på ett läkarbesök den 3 /6. Alla dessa datum ligger väldigt långt fram i min värld. Men jag får ta dagen som den kommer och ta en sak i taget.


Har haft en ovanligt bra natt. Har fått sömntabletter så jag har fått sova lite mer inatt. Har dock varit upp två gånger på grund av hostan. Den vill inte riktigt ge sig.

Inatt har jag bara varit upp två gånger och lyckats somna om direkt så imorse kände jag mig mer utvilad än på länge. Nu efter lite frukost och morgonplock är det lite vila som gäller. Dotra är hemma nu på förmiddagen och ska gå hem till en kompis vid tolv.

...så gick smärtan över i fotlederna lagom till inskolningen, riktigt skönt var det med färdtjänsten. Barnen har ritat ett självporträtt, Dotra har målat ett stenansikte och vi har ätit lunch. Tack för inskolningen. Wilma kommer att trivas superbra nere på storbarnsavdelningen.


Just nu känner jag att jag har haft dålig nattsömn i princip ända sen jag kom hem från sjukhuset. Vilket tär både kroppsligt och psykiskt. Förhoppningsvis beror de kroppsliga symtomen jag känner på förkylningen och den urusla sömnen. Vila på dagen i all ära men det slår inte en god natt sömn. Måste prata om det imorgon när sköterskan kommer, det måste finnas sömntabletter.


Även om dagen inte startade på det mest optimala sättet har jag tagit mig i kragen och planterat om dotras frön. Haft besök av en kollega från Norrstrandsskolan. Undrar hur man delar en ananas? Resten av dagen har ägnats åt..... Gissa vad? Helt rätt vila. Just nu konstruerar Wilma en prinsessbok med farliga rutschkannor, Staffan är och springer och jag slötittar på tv:n.

Vaknade till vid tolv och allt kändes som vanlig och det gick ovanligt lätt att somna om. Och jag sov gott och väl till halv tre ungefär då jag vaknade med en enorm smärta i båda fotlederna. Jag kan säga att till och från gör det riktigt ont.Jag har under natten tagit Alvedon och smörjt med . Vet inte riktigt var smärtan kommer ifrån, men jag kan säga med gott samvete att jag inte har gått mycket. Smärtan klättrar lite uppåt mot knäna, så troligtvis är det kortisnoen som spökar. Nu sitter jag i soffan och hoppas att värken inte kommer att inverka på strumpans inskolning, men sån tur har väl inte jag. 4,5 timmar kvar till inskolningen börjar.