Efter en händelsefattig förmiddag så blev eftermiddagen desto mer händelserik. När vi skulle hämta dotra visade sig att de hade drop in fika på avdelningen hon börjar på till hösten. När vi for därifrån åkte vi till Bergvilk för att inhandla en klänning samt att kvällsmat. Rullstolen fick följa med. Det är skönt att slippa gå mellan affärerna.

Mamma har varit här och hållt mig sällskap i några dagar, närmare bestämt sedan i måndags. Syrran och Mikis kom idag dels för att hålla mig sällskap och dels för att hämta mamma. Sköterskan har varit här, vilket ledde till ändringar i medicinlistan. Jag har bl.a ökat kortisondosen, jag har fått smärtstillande för min rygg. Båda ändringarna verkar fungera. Ser bättre igen och jag fick sova hela natten utan att vakna av ryggont. Hoppas bara att det får fungera ett tag. Idag har jag varit på röntgen och provtagning.


Under helgen som varit har jag varit trött, tyckt att livet har varit grymt tråkigt. Allmänt deprimerad kan man säga. Men de har tre dagarna har de vänt, eller det vände redan i måndags. Mycket beror nog på att jag inte har varit själv.


Igår hade jag besök av en kollega från Norrstrand. Besök lättar upp vardagen. Känns skönt att kunna prata om allt mellan himmel och jord.

Igår firade vi dotras riktiga femårsdag, och jag kunde vara med. Dotra fick en rosa sparkcykel, en resväska, en chokladboll på 1 kg och en stor påse torkad lök.

Idag på förmiddagen har jag haft besök av en arbetskompis från Norrstrand och hennes tio-månadersbebis. Katten Ragnar la in hela charmoffensiven mot bebisen, visste inte ens att han gillade barn. Wilma och han börjar tycka om och gosa med varandra nu. Tack Malin och Harry för besöket.


Nu väntar jag på Frövi gänget och Wilmas farmor med sambo, sen blir det femårskalas.

Idag har moster tittat in en stund på förmiddagen och min farmor och morfar har tittit in. Och Wilma har fått lite femårspaket, tack morbror Kenneth för pysslet.. Stumpan har ägnat dagen åt att hoppa studsmatta med kusin Anton. Och nu varvar hon ned med pyssel. Tack mamma,syrran, Mikis, Jennifer och Anton för all hjälp i helgen.



Jag själv har haft en pest dag. Allt som kan vara eller gå fel har gått fel. Byta mellan tv till att läsa mobil eller iPad fungera inte sådär jättebra, tar ett tag att ändra fokus. Hålla balansen när man går fungererar inte superba, vill gärna snubbla åt höger. Tappa mat på golvet när man äter, inte så roligt. Ett huvud som vill göra ont och mycket mer som hänger ihop med magen och stomin. Föritom allt krångel så har jag sovit, vilket ger mig dåligt samvete eftersom jag vill vara med mn dotter. Förkylningen har dock blivit bättre. Det värsta är dock tristessen. Att inte ha den dagliga kontakten med människor som berikar livet, saknar den kontakten även om jag vet att jag bara orkar korta stunder.



Snart, om några minuter kommer sambon hem från Göteborg, han har sprungit Göteborgsvarvet.
När han har landat här i Frövi bär det av hem till Karlstad. Och imorgon kommer frövigänget för att fira stumpans femårsdag. Och för att hålla mig sällskap.

...stod jag för vid fyra tiden i natt. Kände att det var något fel med stomipåsen och tänkte ta mig till toaletten. Det slutade med att jag ramlade i golvet (lite påverkad av sömntabletterna), dotra gick och hämtade mormor. Staffan och mormor plockade och pysslade. Till slut kunde alla somna om igen. Gick upp med Wilma och åt frukost och gick sedan och sov 2 timmar till.


Staffan kom med tåget ner till Göteborg för att snart starta i varvet. Och jag har tagit en premiärtur i mitt nya vrålåk.

Sitter i soffan hemma hos mamma och slötittar på Lets dance. Wilma busar med moster. Känslan av tristess och av att jag inte orkar hänger sig kvar. Orken kommer inte att komma tillbaka men jag måste hitta tillbaka till att se något roligt med det liv jag har kvar. Nu tänker jag bara på alla symtom, eller alla symtom jag inte har. Vet inte riktigt hur jag ska skingra mina tankar, behöver hitta på något att göra som inte tar på krafterna. Detta är svårt när allt man gör är energikrävande.

Orkar inte samla kraft. Känns som att jag inte tycker det är värt att gå upp ur soffan/ sängen för dagarna ser ändå likadana ut och jag mår ungefär lika så det spelar ingen roll. Vet att vi ska åka till Frövi idag så jag borde packa, vilket inte kan ta lång tid då jag inte har kläder som passar. Min ork har minskat drastiskt de senaste dagarna. Det är musklerna i bena som inte vill som jag, jag går fortfarande korta sträckor men jag känner att det snart inte kommer att fungera.