Tänk att det alltid svårare att vila på någon annans soffa, får helt enkelt vila sen. Är hemma hos Wilmas farmor och där vi har ätit god mat och efterrätt. Tittat på kycklingar och hönorna. Hälsat på hunden Morgan och Wilma har fått en jättefin mössa som farmor har gjort.


Idag lyckades jag sätta mig på golvet, vet inte riktigt hur det gick till. Men med för lite rumpmuskler och svanskota gjorde det lite småont. När jag satt där kom nästa chock, hur skulle jag komma upp. Sambon var ute på sin löprunda och var längst bort på sin tur, jag fixade upp mig själv med hjälp av rumsbordet. Alternativet hade varit att stanna på golvet tills sambon kom hem efter typ 20 minuter. Tror att minskningen av kortisonet har en viss effekt på mina muskler, men jag tror inte att jag gör ett nytt försök.